Jepp. Minus sexton stod termometern stadigt på imorse, och samma fuktiga klimat. Bäddat för ännu en dag som fånge i min lilla bur. Okej, jag gillar verkligen mitt hem sådär i vanliga fall. Det är gammalt och slitet med sprickor och hål i väggarna och flagnande målarfärg på de söta små skruttiga skåpluckorna i köket. Men - jag gillar det.
Jag tror inte att jag har känt mig så hemma i någon lägenhet någonsin. Men så är detta också det längsta jag har bott i ett sträck någonstans. Utom kollektivet i Hallis då, men det var ju ett gemensamt, färdigmöblerat boende. I Vasa bodde jag på... en-två-tre-fyra stället. Åtminstone. Allt från boxbostad i Sunnanvik till 42 kvadrat i ett gammalt Villa Villerkullaträhus till en pytte-etta med diskbänken i princip vid fotändan av sängen, och lite andra ställen. Men det var alltid så väldigt tillfälligt, allting. Varje vår flyttade jag ut, och visste inte säkert om jag skulle återvända till hösten.
Dock känns de här helgerna när man helst inte vill sticka näbben utanför sina 30 kvadrat onekligen lite långa. Sådana enkla saker som att rulla ner på stan och traska runt lite, eller som att kanske cykla till Studentbyn och hälsa på min bror - sådant rationaliseras bort.
Igår fick jag äntligen städat i alla fall. Även om fingrarna höll på att pulvriseras av kölden i blåsten ute på vädringsbalkongen när jag dammade mattor. Kunde inte ens lämna mattorna ute för att vädras, för de höll till och med på att blåsa bort medan jag höll i dem. Brr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar