...och det vart ljus!

I julklapp fick jag av mina föräldrar, som jag tidigare nämnt, en ljusterapilampa. I förrgår fick jag den hitfraktad av min bror, eftersom den är ganska stor och klumpig och inte gärna låter sig kånkas som handbagage på tåg.

Tanken med lampan är att den ska lysa så starkt och ljust att den får alla dåliga tankar och usligheter att springa sin kos. Man ska bli pigg och glad av ljuset, så att säga. Och visst lyser den. Med ett kritvitt sken, som ska simulera solljus på en sommardag.

I en liten lya som min är det lite trixigt att hitta något ställe att placera den på. Jag menar, det finns liksom inte riktigt någon plats som sådär nätt och smidigt omfamnar en stor, rund lampa på en liten fot. Dessutom måste den vara inom räckhåll för någon av mina få eluttag.


På hyllan ovanför sängen passade den perfekt, och där finns elförsörjning lagom till hands. Det ska dock bli spännande att se exakt hur många gram den där stackars hyllan är tänkt att hålla. Om ni inte hör av mig imorgon är det möjligt att jag har fått en relativt tung terapilampa i skallen i sömnen.

Förresten. Nackdelen med en lampa som denna är att den understryker exakt varje dammkorn som finns i dess närhet. En dammtorkning skulle inte skada.