En kväll på tåget

Igår hoppade jag på tåget med siktet inställt på Österbotten. Det kändes lite snopet att det var den första dagen på mycket länge som det faktiskt var riktigt fint väder i Åbo. Soligt och tio minusgrader. Fortfarande är -10 kallt i Åbo med den råa luften, men när man vant sig vid betydligt kallare än så, var det skönt med mildare väder. Allt är relativt.

Före jag kom så långt som ombord på Intercitytåget skulle jag köpa biljett. Som vanligt var jag ganska exakt i min tidsplacering, men hade ändå cirka fem minuter på mig att hämta biljetten och kliva på. Jag borde som vanligt ha räknat med en lite frikostigare felmarginal, för i VR:s kassaservice jobbar fortfarande sävliga tanter som långsamt och tvekande klickar på sina knappar.

Jag gav direkt både studiekort och bankkort åt tanten i kassan och beställde enkelresa till Kokkola med studierabatt. Lugnt och sansat började hon knappa in uppgifterna på tangentbordet. När jag hade fått biljetten och kvittot och allt var klart sa tanten: "Vääääntapass nu... Var du förresten studerande? I så fall blev det fel här... vänta ska vi seeeee".

Hon tog tillbaka biljetten och började knappandet från början, allt medan hon talade för sig själv. "Hmm... det var studierabatt såhär. Och sedan... Jo, jag tog fullt pris, såhär. Jag ska radera den här här... Och så gör jag bokningen på nytt. Och så här. Det här var mellanskillanden, jo. Den kan jag ge tillbaka kontant sedan...". Till sist, efter en halv evighet hade hon fipplat klart, och jag hade plötsligt mycket mindre än fem minuter på mig. Dessutom skulle jag till spåret längst bort. Nå, det gick bra. Sist och slutligen fick vi ändå vänta tio minuter innan vi kom iväg, på grund av alla andra förseningar.

Tåget stannade flera gånger under resan och väntade på mötande trafik som också var försenad, så när vi kom fram till Tammerfors skulle egentligen Uleåborgspendolinon ha åkt. Men eftersom det är fråga om ett Pendolinotåg var det naturligtvis försenat det också. Nästan 40 minuter fick vi vänta innan det uppenbarade sig. Fast det var inte så farligt, huvudsaken var väl att vi hann med.

Jag funderar på att söka sommarjobb på VR. Helst i kassan. Jag skulle göra mitt allt för att sköta mitt jobb enligt förväntningarna - alltså långsamt. Kanske skulle jag lyckas vinna Årets Långsammaste - hederspriset vid VR:s årliga firmafest? Eller kanske som konduktör! Där hör det till arbetsuppgifterna att så tyst som möjligt smyga in i en vagn och sedan försöka skrämma alla som har nickat till genom att oväntat skrika: TAMpereelta!