Om gårdagen kunde sammanfattas som ett enda virrvarr av misslyckanden som avlöste varandra - en dag då universum verkligen ville jävlas - så har den här dagen varit åtminstone lite bättre. Jag har förvisso suttit i telefon i flera omgångar under dagen, utan att komma någonvart. Men det har gått framåt på andra punkter.
För det första gick jag med darriga ben in på den första riktiga utskällni... förlåt, handledningen på min faktiska gradutext. Den som jag har suttit och jobbat på på sistone. Jag hade i princip bara bestämt mig för att jag nu hade läst in mig tillräckligt på ämnet för att kunna försöka mig på lite textproducerande. Så där som man bara måste till sist så började jag bara helt kallt att skriva.
De första meningarna är alltid tröga som sirap. Men jag vet att det lättar allt eftersom, så jag har bara skrivit. Inte sådär exakt och slutgiltigt och genomplanerat. Utan skrivit mest för att få ihop lite text, så att jag kommer igång. Jag har i princip varit helt beredd på att den text jag hittills fått ihop utan skrivhandledning kommer att kasseras. Men att handledaren kommer att säga vad som är fel, och hur jag ska börja om. Det är väl så processen ska gå till, antar jag.
Men hör och häpna. Handledaren var nöjd och tyckte att det såg bra ut! Naturligtvis ska vissa ställen fyllas på, eftersom texten fortfarande kan liknas vid ett skelett, det ska broderas ut och bli mycket mera ingående på många ställen. Men all den text jag hittills producerat är en del av min gradu. Det betyder att jag har kommit 8½ sida framåt i min avhandling i skrivande stund. Mäktigt. Det är en helt godkänd start på teoridelen, för att bara ha handletts en enda gång.
Jag kom hem från skolan strax före klockan sex ikväll. Med ny handledning och mera idéer i skallen, och en tjock bunt nya artiklar i väskan. Nu vet jag igen hur jag ska fortsätta skrivandet ett tag. Känns bra.
Det är lite som att gå i en bärskog, detta med avhandlingar. Man får göra jobbet själv och plocka allt man hittar och klarar av. När man inte hittar flera bär går man med sin hink till bärplockarhandledaren som tar sig en titt i hinken, och kommenterar hur plockandet har gått. Sedan tar hon en i handen och leder en en bit längre bort, och pekar på marken. Här kan du fortsätta med de här blåbären! Sedan kan du hoppa över diket där, och så tar du hallonen på busken därborta! När man har följt råden återvänder man till bärplockarexperten.
När man plockat klart tar man hjälp av en massa kollegor och vänner och rensar i hinken och ordnar bären snyggt och prydligt i olika pytsar. Sedan kan man fixa ihop en riktigt snitsig bärpaj. Jag ska bjuda min bärplockarhandledare på en gigantisk bit!
jag är helt övertygad om att din bärpaj blir något i hästväg, för det här med att producera text, det är ju verkligen något du behärskar!
SvaraRaderaVilken fin liknelse med bärplockandet! Du får det ju att låta riktigt roligt med graduskrivande... Och det är det ju, egentligen, bara man kommer igång. Jag har en halv gradu som nån gång borde bli en hel, men jag har haft barnledigt och annat ledigt från den i över ett år så det är inte helt lätt att ta tag i den igen.
SvaraRaderaTack, alegni! Men jag måste säga att det är bra mycket enklare att dra till med ett och annat blogginlägg än att sitta och tvångsskriva en gravallvarlig avhandling. Jag är nämligen så dålig på detta med att hålla mig i skinnet:P
SvaraRaderaSivÖ >> Jo, när man har flyt och vet hur man ska bära sig åt, då kan det vara riktigt trevligt. När man kör fast är det plötsligt inte alls roligt. Det är inte lätt det där att ta tag i sådant som har lämnat på hälft, nej... Men tids nog, så..!:)