Tantkompis

Jag har kommit fram till att jag skulle behöva en tantkompis. Jag tror att det skulle vara nyttigt för mig, nämligen. Hon skulle kunna ta ner mig på jorden och försöka ruska lite vett i mig emellanåt. Jag har skapat en liten vision om hur min eventuella tantkompis skulle vara:

Hon ska vara över 70 år, men pigg och i skick. Hon ska ha humor och vara sådär cool och relaxed och ha huvudet på skaft. Gärna ska hon vara glad, men inte idiotiskt positiv, sådär så att allt är fint och vackert och sköööönt hela tiden. Hon ska kunna ryta till eller stå på sig när det krävs, och våga kritisera saker. Inte gnällig eller dramatisk, för det sköter jag så bra själv...

Min tant skulle få heta någonting i stil med Gertrud eller Hjördis eller Göta, ett riktigt ståtligt tantnamn. Vilken känsla att säga "Äääh, nu skiter jag i detta. Jag far till Gertruds en sväng!". Hon ska ha en skön inställning till saker och ting, och till exempel kunna svepa en konjak eller någon pilsner framför tv:n på kvällarna. Eller peta in en snus om det behagar.

Tanten ska gärna ha fått upplevt ett och annat av livets hårda. Kanske är hon änka eller frånskild, eller någonting annat som har satt käppar i hjulen för ett tag, men som hon med huvudet högt har tagit sig igenom. Kanske hon har haft någon sjukdom, eller annars gått igenom någonting som har gjort henne tuff.

Hon får gärna vara händig. Kanske lär hon mig äntligen att sticka sockor med en ordentlig häl, eller att virka en sjal med snygga mönster. Kanske hon visar hur man bakar bröd så det blir till någonting, eller lär mig åstadkomma ett sjujävla grönsaksland med mäktiga salladsblad.

Vad skulle jag då med en tant till, kanske man kan undra. Jo, förutom att rent konkret ha henne som sällskap, skulle jag behöva lite verklighetsförankring emellanåt. Någon som har erfarenhet och lite perspektiv på livet. Som kan sätta saker och ting i proportion till varandra. "Jaså, du tycker att du har stressigt i skolan... det tyckte jag också när jag uppfostrade mina åtta barn när Georg var i kriget...". Eller "Sååå... du tycker att din mage inte är riktigt platt. Jaa-a, när jag opererade bort båda brösten kände jag mig ganska ful ett tag - men mest lycklig över att leva...". Alternativt "Jasså, du har gjort slut med din pojkvän sedan två år tillbaka och är lite ledsen... Det var nog ganska jobbigt när Georg dog också. Vi hade varit gifta i 48 år...". Eller "Jasså, så du har inte råd med nya vinterskor. Ja, jag fick låna pappas stövlar och stoppa dem med halm när jag var ung. Ändå förfrös jag mig så att jag blev av med fyra tår... som tur har jag sex kvar".

Istället för att tvingas ge sig ut i tävlingen med dem som är jämnåriga - ni vet, vem som har "lyckats" bäst med sitt sällskapande, sina barnskaffande, sitt husbyggande och sina karriärer - skulle jag kunna dra hem till Gertrud och dricka kaffe ur sirliga koppar med assiett. Mycket fränare.