onsdag 1 april 2009

Nemen på riktigt...

Jag hatar min granne. Kanske det är den nyinflyttade, för det stod faktiskt en flyttbil här utanför för ett par dagar sedan, men jag har ju inte koll på vem som flyttar och till vilken lägenhet. Hur som helst är det en galning jag har här i huset, och då är jag inte direkt petnoga med sådant.

Jag sitter just nu och känner hur mina egna trumhinnor vibrerar. Grannen har antingen fest (men det kan han väl inte ha igen?) eller så gillar han att i sin ensamhet lyssna på musik med massor, massor, massor av bas.

Från och till startar han igång musikverket, vilket får väggarna att darra, och jag överdriver inte. Det känns som i den där reklamfilmen för Blaupunkt, ni vet bilstereon med kaninerna i bakfönstret som studsar upp och ner.

Ljudnivån är alltså äckligt hög här hos mig - hur ska den då vara hos grannen? Jag förstår inte hur man rimligtvis kan vilja vistas i en sådan lägenhet. Helt av fri vilja! Jag kan inte inbegripa och förstå hur en sådan människa är funtad. Att man kommer hem från skola eller arbete, och har vistats i miljö med ljud hela dagen - och det första man gör när man kommer hem är att slå på musik, för faa-an!

Men grejen är ju också den att jag inte tycker om musik överlag. Jag äger ingen stereo, inte ens den minsta klockradio. Jag har aldrig i mitt liv tagit ner en enda låt, så på datorn har jag ingenting som kan liknas vid musik. Jag lyssnar inte på musik i bilen (tack GUD för att stereon i Mikas bil krånglar och oftast inte ger ifrån sig ett pip) och får spunk i dessa Åbobutiker där man öser på allehanda rasselmusik på hög volym. Hur ska jag kunna koncentrera mig eller ens stå en stund i ett provrum om jag ska omges med oljud?

Den värsta typen av musik är så kallade ripulilåtar. Sådana som bara rinner och rinner och öser på och inte har någon som helst variation. Exempel: samtliga låtar av Coldplay. Inget början, inget slut, ingen struktur - bara toner på rad och en massa trummor utan ryggrad. Eller Kent. Jippi, fyratusen precis likadana låtar kväkes fram med melankolisk röst.

Jaja, det finns helt okej låtar också. Det finns bra låtar, det kan jag erkänna. Men om jag får välja vilken låt som helst i världen eller tystnad, så vinner tystnaden alla gånger.

Åh, granne. Gå och lägg dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar