I Köyst

Klockan i bilen var visst inställd på vintertid igår, så vi var visst en timme senare ute än vi trodde, där vi styrde från påsklunchen i Öjan mot Terjärvskogarna för att fortsätta påskfirandet. Efter några om och men och att vinet tagit slut fann vi oss i en lägenhet i tsyrkkbyiji (=Kyrkbyn, alltså centrum) full med folk som kanske skulle någonstans men inte riktigt var säkra.

Det är en liten balansgång när man ska ta sig härifrån och ut till civilisationen. Det är 40 kilometer till Kokkola och 50 till Jakobstad om man ska ut på krogen. Det blir dyrt med taxi, men delat på många pinnar i stortaxi blir det bara några euro. Då är dealen att man måste vara överens om vart man ska, och att folk kommer hem med taxi. Då finns det ju Konsta, vilket ligger i Köyst, 15 kils bort. Mycket närmare, och dit är alltid folk på väg i båda riktningarna. Men så är ju kruxet att - man vill int faa ti Köyst...

Om man inte är en arg finska med rött hår och hetsigt temperament, vill säga. Eller en rävfarmare som eventuellt har orkat byta om från arbetskläderna innan han går ut. Då kan man eventuellt gilla Konsta.

Nå, igår blev det Konsta till sist. Fast jag efter de senaste tre gångerna där lovat att aldrig mera fara dit. Det leder bara till att jag blir bitter, förbannad och får allmän spunk. Så får jag i nerverna med alla irriterande typer och vill slå ungefär alla på käften. Det enda jag får ur mig är morrandet och svordomar, tills jag äntligen slipper därifrån. Jäävla, jäävla Köyst...

Igår var jag riktigt förvånad, för jag hade hur kul som helst. De snälla tanterna och farbröderna bakom disken serverade mig gott och kallt öl, ingen började jamsa på toaletten, och dessutom fanns det vettigt folk att tala med. Satt till exempel på terassen invirad i en terassitakki och diskuterade livets väsentligeheter med riktigt trevliga typer en lång stund.

Okej, så vi fick vänta på en taxi som aldrig kom i eeeeeeevigheter i ett svinkallt Köyst, och fick med oss jordens jobbigaste personer i bilen innan vi äntligen kunde komma iväg. Vid det laget hade jag ingen känsel kvar i några extremiteter, och hade för länge sedan konstaterat att jag hade kommit snabbare hem på sparkstötting. Men det är nu sådant man får ta. Vi virsade till och med iväg och hämtade ved för att laga brasa och grilla korv strax efter sex på morgonen, hur bra som helst:)

Så den här gången gick nog Köyst bra. Glad Påsk bara!