Jag har härmed löpande avklarat en inspektionsrunda i den Österbottniska terrängen, och kan konstatera att allt verkar vara i sin ordning. Gott så. Man kan aldrig vara säker nämligen. Är man borta en tid kan någonting helt plötsligt förändras. Som när jag kom hem från Vasa en gång för att mötas av skinande vitmålade övergångsställen vid bybutiken. Övergångsställen. Med refuger - i Öjan. Vad ska komma härnäst? Ett casino?
Norra Österbotten står alltså kvar i all sin prakt. Lite onödigt mycket snö är det - och lerigt och klottigt på mindre vägar. Mina löpskor fick en rejäl lerinpackning och jag fick lov att springa en runda i knädjup snö innan jag vågade mig inomhus igen. Ett halvt potatisland är ingenting man behöver dra in i ett hus.
Det gläder mig förresten att jag verkar ha en blandad skara läsare, enligt vad jag har hört! Både mera och mindre bekanta lär läsa, och nyligen fick jag höra att mina skriverier uppskattas och stundom läses högt av en tandläkarhustru i Närpes:) Jag tackar ödmjukast och hälsar så gott till henne och hela familjen!
casino i öjan, he sku vaa naa he!
SvaraRadera