Tåg, tåg, tåg

Det var en lång dag igår. Gående och traskande mellan hem, skola och andra byggnader. Tung packning och nya skor som för all del är bekväma, men nya skor + mycket gående är inte den bästa kombinationen. Till sist kunde jag sjunka ner i ett Intercitysäte och känna tåget rulla iväg. Bort från ett snöfritt och varmt Åbo och norrut mot snö och senvinter.

I Tammerfors var det sedvanligt tågbyte, och jag travade per automatik till Pendolinon som skulle fortsätta till Kokkola. Hela den här tågrumban börjar vara så rutinmässig att jag inte ens behöver reflektera över hur jag gör. Att det ibland står fel på informationstavlorna eller att man ropar ut fel spår i högtalarna brukar inte få mig i gungning, jag brukar knappt lyssna. Jag vet ju vart jag ska.

Ombord på Pendolinon kan man börja slappa. Det är raka spåret (tågspåret, get it?) hem, inga fler byten med kappsäckskånkande, ingenting. Man kan sova en snutt om man känner för det. Tåget susade iväg med en väldig fart. Fortare än vanligt, kändes det som. Närmare bestämt 198 km/h stod det på infoskärmen, brukar det gå så fort? Kanske lokföraren hade bråttom hem till CSI eller något... Hur som helst hade jag nästan svårt att hålla mig på fötterna när jag gick för att hämta kaffe. Fick göra som sjömännen och ta på mig mina sea-legs.

Det var en riktigt perus-resa. Satt i allsköns ro och läste en tidning och planerade framtida stordåd och sådant man nu kan göra på ett tåg. Talade en snutt i telefon och liknande. När vi stannade i Seinäjoki såg jag plötsligt att tåget på spåret intill hade destination Kokkola, och samtidigt ropade den stela damen i högtalarsystemet ut att "Vagnarna 1-6 stannar i... Seinäjoki. Vagnarna 7-11 fortsätter till... Uleåborg. Förbindelsetåget... till... Kaaarlepyy. Avgåår fråånspåår... två!". Därefter rullade Pendolino iväg igen.

Hur ska man då tolka detta? Jag befarade först att jag hade gjort bort mig, och mot min vilja var på väg till Uleåborg. Intet ont emot Uleåborg, men jag vet inte om jag vill tillbringa just tisdag natt där. Speciellt som jag nu inte direkt hade något ärende dit. Snabbt insåg jag dock att jag var på rätt spår (igen, tågspår - get it?), och att Pendolino visst skulle stanna i Kokkola också. Men vilket tvetydig info! För en mera ovan resenär skulle det ha varit förvirrande. Som tur är ju jag så faanis vaan. Som Sven Kobacka "Ha! Tu vaalt rädd tu?!".