Solen kikar ner på oss Åbobor från en klarblå himmel också idag. Jag har - säkerligen till min mors lättnad - till och med haft persiennerna uppe en stund, någonting jag inte brukar syssla med. När hon var här på besök en gång slet hon febrilt upp nyss nämnda persienner och utbrast förfärat att man inte kan ha dem stängda mitt på dagen. "Det ser ju ut som ett fängelse!" var hennes exakta ordval. Men mamma, det är mitt fängelse:)
Och nej, jag är inte ett dugg rädd för insyn. Inte heller är jag en konstig freak som sitter inne och blundar i mörkret och låtsas att det inte finns någon yttre värld. Ej heller låtsas jag vara bortrest eller död. Det är nu bara så att när man bor i ett litet bås på solsidan av ett hus betyder ens lite solexponering att det blir ofrivillig bastu här inne. Dessutom består utan överdrift hela ena sidan av lägenheten av fönster, vilket känns lite väl Halpa-Halli-skyltfönstersaktigt. Man står bokstavligen i fönstret och får stå och kisa mot ljuset hela tiden.
Har suttit och sippat måriskaffi framför datorn, ett ganska gemytligt sätt att börja en dag på. Ska snart dra mig mot skolan för dagens program. Bland annat ett viktigt handledning, som på något vis kan betyda att någonting är på g. Jag lovar att berätta mera om det imorgon. Sedan tänkte jag faktiskt eventuellt sitta och påta lite med statistiken. Om jag lyckas motivera mig, vill säga. Kunde i alla fall dra igenom en övning för att hålla nervbanorna i hjärnan uppdaterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar