Ett för varje år som går

Försök att nämna en händelse för varje år du har levt. I första hand sådant du själv kommer ihåg, men där minnet sviker kan du nämna exempelvis en världshändelse eller någonting du har fotobevis på, men inte kommer ihåg själv. Och en liten förvarning - detta kan ta tid...

1 år - måste säga att jag inte minns någonting. Har lustiga bilder från mitt dop, dock. Där jag sitter med öppen mun och sjunger AAAA.

2 år - tror att det var här jag och pappa störtade ut i hönshuset i pyjamas och gummistövlar. Har för mig att det var på -86.

3 år – jag vann maskeradskrinningen vid Öjarinken på Fastlagstisdagen. Vad jag var utklädd till? Indian!

4 år - vi var till Gotland och hälsade på en av mina fastrar, och jag red på gotlandsruss, den speciella hästrasen som bara finns där.

5 år - jag gick i dagklubben och M fontänkräktes över bordet när vi skulle äta mellanmål. "He e wöö!" konstaterade han, för han hade druckit röd saft alldeles innan.

6 år - tant Eva berättade om Nepal i dagis, och jag kommer ihåg nästan alla detaljer. Hur flaggan ser ut, och hurdana band flickorna där flätar in i håret. Det är ett av mina starkaste minnen från dagis. Ett annat är när vi rullade snöbollar och lekte fågelbo ute på gården. Och att Eja sa åt Lina att ställa stövlarna under bänken lika snyggt som alla andra. "Åh, se så snyggt och prydligt!" utbrast Lina teatraliskt:D

7 år - jag cyklade till skolan precis varje dag under höstterminen, och en gång var det något fel på min arma cykel, så den gick supertrögt. Jag vände tillbaka och mamma skulle skjutsa mig med bil. "Det här blir ingen vana" förmanade hon precis när vi skulle sätta oss i bilen. Jag ändrade mig och tänkte att ifall jag kunnat cykla ända fram tills nu, så ska jag cykla idag också. Så jag trampade iväg på den gnisslande cykeln. Mamma tyckte jag var dåuli, sa hon:)

8 år - den skola jag gick i brukade alltid "glömma" (=inte orka engagera sig i) olika former av skolidrottsevenemang. Min pappa såg ändå till att jag och en pojke fick fara iväg med rektorn på skolmästerskapen i skidning, fast resten av skolan skulle till simhallen. Jag vann flickklassen, och for till simhallen med medaljen runt halsen direkt efteråt, och fick visa upp den för min klasslärare. Gissa om jag var stolt?!

9 år - jag och några till bytte skola och började åka med buss till stan på morgnarna. Oj, vad jag tyckte om vår nya lärare, Gladys! Och vi fick lära oss att brännboll hette koddboll, och att bollen på sin plats hette bollen i gropen. Siisti.

10 år – vägrade sjunga ett pip på provsången inför rektorn. Fruktansvärd tortyr. Jag valde mellan att sjuga och gråta, och tog det senare. Rektorn fick ringa till min mamma och fråga om jag kunde sjunga. Ja, sa mamma. Fan, jag borde ha gjort samma sak med matte och finska!

11 år – PFFFT lät det när en av klasskompisarnas hår fattade eld under luciatåget. Det brann bara lite, men luktade krematorie i hela rummet.

12 år – enda gången i mitt liv jag har gått i samma skola som någon av mina bröder. Vi lyckades alltid vara i olika skolor eller byggnader. När jag började på sexan började Jolly på ettan. I samma skola.

13 år – vi började tilltala pojkarna på vår nya klass med både för- och efternamn. Detta fortsatte vi med hela högstadietiden. Typ ”måste jag vara par med Oskar Persson?”. Personligt...

14 år - på juldagen gav jag upp inför pappas eviga tjat om att jag borde pröva på skidskytte. Det var hans religion, och enligt honom det mest fascinerande man kunde syssla med. Jag hade noll skytteintresse, och hade kanske testat på luftgevär en gång. Jag gick med på att pröva en endaste gång, bara för att få tyst på honom. Jag provade - och var fast.

15 år - ...ett par månader senare for jag med i Tulevat Tähdet, vilket är junior-FM i skidskytte. Jag var så nervös så jag trodde jag skulle svimma före start, men jag kom i mål på 8:e plats, och var supernöjd!

16 år – vi upplevde det rafflande eventet ”niornas dag”. Varje gång någon försökte göra någonting roligt plingade det till i högtalarsystemet. ”Det är strängt förbjudet att måla sjuorna i ansiktet med spritpennor!”. Ingenting fick man göra.

17 år – vi skidskyttar införde Projekt Sovjet. Det gick ut på att ta oss till olika träningstillfällen på primitivast möjliga sätt, alltså på våra cyklar som vi lastade med stavar, gevär, patroner och vad vi nu behövde. Bilskjuts var för töntar och bemöttes med hån och nedvärderande kommentarer. Ryssar har det primitivt, och ryssar var högt uppe i skidskytteresultaten i VM, konstaterade vi.

18 år - sommarens låt var "Hyviä Uutisia" som kom varje morgon på Radio Nova när Emma och jag körde mot Nedervetil för att ha simskola.

19 år - Stannade på en busshållplats halvvägs till Kalajoki och korkade en skumpaflaska på midsommardagen.

20 år - upplevde första gången Pampas Nationaldag, och testade på att köa in till en krog klockan två på eftermiddagen.

21 år - tältade på Storsandstranden med ett stort gäng och drack vin till solen gick upp, och fick utöva första hjälpen på en mobiltelefon som råkade simma lite...

22 år - jag och Emma satt i Academill och berättade Icke Rumsrena historier med Mycket Hög Röst, innan vi upptäckte att det pågick en föreläsning i den öppna aulan intill.

23 år - jag och bästa sambona M&C gick på porrsitz på Faust. Vi var minutiöst förberedda och hade klätt upp oss till tänderna i nätstrumpor, minikjolar och stilettklackar.

24 år - jag fick nära maxantal i vuxenpoäng: egen tvättmaskin.

25 år - jag skrev Uppsatsen.