Darr

Jag har en ledsen-dag idag. Har haft en downperiod nu på typ en vecka, då jag varit töntigt irriterad och arg. Jag trodde att allt skulle bli underbart fantastiskt bara jag fick kanden klar, och att jag skulle uppleva världshistoriens största lättnad och tillfredsställelse. Well, what do you know. Jag blev nästan mera irriterad efter inlämnandet, med undantag av ungefär 24 timmars eufori över att det mot all förmodan blev klart. Sedan fick jag mera leidon än jag hade haft innan. Kanske för att jag felaktigt trodde att hela min framtida lycka hängde på avhandlingen. Eller, som många av oss har sagt: nu vet man liksom inte riktigt vad man ska göra. Vad ska man nu angsta över, liksom? Verkliga livet?

Idag är jag inte arg. Bara leissin:(

Efter gårdagens tidiga väckning och påfrestande dag sov jag faktiskt gott i natt. Att driva runt utan exakt tidsplanering och programpunkter är mycket arbetsamt för en kontroll-freak som jag. När skulle olika saker ske, vad går svärandet ut på, hur länge tar det, när och var och vad äter vi, och när är vi tillbaka? Allt sådant måste jag veta från första början. Därför är jag grymt svår att ha att göras med. Jag blir utmattad av att driva runt och se vad som komma skall.

Jag var ändå ganska trött, och fast det inte precis var tidig morgon när jag traskade iväg mot gymmet gäspade jag oavbrutet. Nästan så käften var vidöppen hela vägen dit. Det var ändå ett bra beslut. Nästan folktomt, jag fick sköta mig själv och kunde göra vad jag ville helt ostörd med RadioRock spelande i bakgrunden. Vandrade ganska nöjd hem med pyttesmå steg och darrande armar.