Helgen hittills har tillhört de lite mera orginella. Igårkväll dök [parenteserna] upp med bil från Österbotten. De övernattade på Hotell Maja, och jag fick en bukett knirrande tulpaner, inköpta i Öja av mamma. Tidigt i gryningen imorse åt vi morgonmål här i min studio apartment innan vi åkte till Dragsvik och lillebrors svärande av faned. Fan-ed. Eden för fanan. Jamen, ni vet. Till Nylands Brigad och militärförläggningen där.
Det jag alltså har gjort idag är frusit. Händer och fötter mest, men överlag var jag som en istapp. Stått i snålblåsten och tittat på "exeerasi" som pappa tror att det heter. Alltså trampande i (nja...) takt fram och tillbaka, svärande av eden och lite akrobatik med vapen. Kaffe på Sotku. Lyssna på slääppande gumilänningar som med målbrottsröst skriker "venstääh, venstääh, venstääh, tu, tree" (övers: vänster, vänster, vänster, tu, tre).
Och hälsa på lilla stackars lillebror som var likblek och sjuk i hög feber och bara fick komma på utsidan, hålla upp tassen och svära och sedan loma in tillbaka.
Det var ungefär som jag hade tänkt mig. Nu ska jag dock klargöra att det inte är den första gången jag vistas på en militärförläggning. Under min karriär som skidskytt fick jag prova på sådant några gånger. Det är nämligen lämpligt att ordna större skidskyttemästerskap på militärområden, eftersom det på ett och samma område finns skjutbana, skidspår eller spånbana, inkvartering, hygienutrymmen och matställe. Så jag har till och med sovit några nätter i militärsäng (alldeles ensam i en sal för kanske 20 pers, som reserverades för damer), duschat i militärdusch och använt wc-utrymmen som inte hör till de lyxigaste i världen. Världsliga saker som dörrar eller väggar mellan wc-stolarna hade till exempel rationaliserats bort.
Vi stannade på mat och kaffe på väg tillbaka till Åbo, och hejsan-hoppsan-lillebror somnade i sin feber i baksätet. Stackarn:(
oj voj, till ett sådant där ställe måste jag snart skicka mina små pojkar...
SvaraRadera