Det lät BRAK

Det är lördag i staden. Jag började dagen som mången annan unge i femårsåldern, nämligen genom att vira in mig i täcket och kura upp i soffan med morgonmål framför mig. Så gjorde jag någon gång när jag var liten nämligen. Speciellt när man var sjuk, då skulle man ligga med kudde och täcke på soffan och titta på barnprogram. Nu är jag däremot stor och stark och har mitt eget lilla hem, och kan äta mysmorgonmål i soffan med täcket när jag vill. Varje dag om det känns så. Ha! Jag skulle till och med få äta bullar och marmelad till morgonmål om jag så ville - så vansinnigt självständig är jag. Men det gör jag alltså inte. Jag skivar så duktigt mina gurkskivor på fullkornssmörgåsen och dricker te utan socker. Som vanligt.

Plitade ihop en skoluppgift som jag kom på att ska vara inlämnad om en vecka (!). Det tog på sin höjd sju minuter. Givande.

Traskade ner en vända på stan på eftermiddagen, mest som tidsfördriv och för att det var så skönt väder. Klart och fint och ett par minusgrader. Inte ens så mycket folk i farten för att vara en lördag. Kände mig som en riktig mysmommo när jag kom in tillbaka med röda kinder och kokade kaffe åt mig.

Veckans roligaste händelse var förresten när grannen tappade en diskbänk i trappan. Jag kom hem från skolan och försökte läsa ÖT enligt bästa förmåga, men hörde knappt vad jag tänkte på grund av att grannen ovanpå knackade och hamrade och bände med någonting. Då och då klonkade han i något rör, och det vet man ju hur sådant fortplantar sig i ett höghus' rörsystem...

När det äntligen blev tyst däruppe andades jag ut. Rörremonten i höstas har lämnat en besk eftersmak. Att vakna klockan sju varje morgon för att någon vrålborrar i alla väggar får ens morgonhumör inte direkt att bli bättre. Jag satte mig stillsamt framför datorn, när ett MEGABRAK från trapphuset fick mig att sånär hoppa i taket. Det dundrade till så jag nästan befarade att huset skulle rasa samman, eller åtminstone att solen hade exploderat. Hoppade upp och sprang snabbt och kikade ut genom mitt lilla öga i dörren. Se där kommer en diskbalja farande nedför trapporna! Stackars grannen hade tappat den. Han såg lite besvärad ut när han Mycket Hastigt tog diskbaljan under armen och skyndade iväg ut.

Tilläggas bör att mitt trapphus är alldeles väldigt lyhört. Man hör ända hit (genom dubbla dörrar) när folk skramlar med nycklar i trappan, eller ifall någon får textmeddelande medan de befinner sig där. Rekordet i lyhört boende står dock klasskompis A för. Hon hörde grannen lägga en tallrik i mikron ("klick", ni vet) och sedan dzzzzzzzzzz - pling! Samt ljudsignalen när man får ett meddelande på msn. Det börjar kännas lite scary.

Tulpannyheter: inte en tillstymmelse till utblomning eller vissnande. Jag börjar misstänka att de är i plast.