Krångel

Internet slår av hela tiden. Hela tiden. Det tar en evighet att komma någonvart, och plötsligt stannar fanskapet av. Och så kommer sidan-kan-inte-visas-fönstret. Perkele.



Jag vet att jag brukar säga att jag gillar att vara ensam och ha tråkigt. Det gör jag också. Tråkigt i den bemärkelsen att jag får påta på med småsaker och inte ha någon tid att passa. Att inte ha något program på en hel helg är wunderbar. Jag vet att jag kommer att få hitta på precis vad som helst och göra precis vad jag vill från fredag eftermiddag till måndag morgon. Då får jag göra vanliga, tråkiga saker. Cykla till butiken. Handla låååångsamt. Koka kaffe. Sitta och smutta framför tv:n. Fara ut på en löprunda utan att vara tvungen att vara tillbaka en viss tid. Traska till gymmet och lyfta skrot. Tvätta kläder. Vanliga, urtråkiga saker. Det ger mig lugn.



Den här helgen har varit onödigt tråkig. Jag har somnat av slöhet på soffan. Inte haft så mycket skolarbete att göra, förutom lite påtande med småsaker till kanden. Ingenting som kräver större intelligent ansträngning. Ikväll har det varit extremt jättetråkigt. Så där så jag nästan skulle föredra att ha något program. Men bara nästan.



Jag har inte varit hungrig på hela veckan. Har pliktskyldigt påtat i mig lite mat, men mest av gammal vana. Idag kom jag hem efter att ha varit och lyft skrot, och det enda som gick an var lite gröt. Kaffe kokade jag ikväll, men fick inte ens ner hela koppen. Smakar inte.



Det är vansinnigt halt ute. Det jag trodde var snöyra igår när jag skulle till butiken var i själva verket regn. Idag kände jag mig som prinsessan på glasberget när jag slirade nedför backen och iväg mot gymmet. Fötterna bara gled fast man stod jämfota. Imorgon är det nog helt bar backe. Vintrarna i Åbo är korta. Det är ingen snö ännu när man far norrut på jullov, och när man kommer tillbaka har man några veckor med lite vitt/slask på gatan, och sedan är det vår. Ganska bekvämt, för här har man ingen nytta av snön.