Nytt försök, nytt nederlag. Imorse masade vi oss upp (en timme senare än planerat, men ändå) och återvände till cykelbutiken som var stängd vid det senaste försöket, alltså i lördags. Den här gången hade man öppet, och genast kom en försäljare och började visa cyklar. Det fanns faktiskt ganska många i butiken, inte som det brukar vara inne i städer, så att man har klämt in tre cyklar framför en liten disk.
När det gäller att köpa cykel krävs det nämligen lite spelöga. Lite eftertänksamhet. "Köp ingen cykel du inte vill ha", rådde Mika, och det är nog sant. För med tanke på att jag fick min förra cykel när jag var 8 år, ska jag nog räkna med att ha även följande cykel en tid. Då är det lite tokigt om man råkar att inte gilla den man har köpt.
Sedan finns det alldeles för många modeller. Den där Maja som vill vara cool vill helst ha en supercykel med neonfärger, sjutusen växlar, kolfiberram, skivbromsar och fjädringar både fram och bak. Absolut inga stänkskärmar eller pakethållare eller andra detaljer. Det skulle vara så himla roligt att ha en riktig sportcykel, en mountainbike som man kan dra ut i skogen och träna med.
När jag fantiserat om min SuperBike 7000 en stund kan jag komma ner på jorden igen. För jag använder ju inte cykeln som ett träningsredskap. Det har jag aldrig gjort. När jag vill träna springer jag. Eller skidar. Eller lyfter skrot eller simmar. Jag har ingen som helst användning för en mountainbike. Det jag har cykeln till varje dag är ju att cykla till och från skolan, att åka till butiken på och lasta matkassarna på. Att cykla in till stan med. Att använda som färdmedel till vardags.
En stassped är det jag söker. Bekväm sadel och upprätt position, så man kan sitta rak och trampa utan att jackan åker upp på ryggen. Färgen är det nu inte så stor skillnad på, men gärna får den så klart vara snygg. Sju växlar så jag kan cykla i branta uppförsbackar, typ den jag bor uppe på, men också så att jag kan hålla världsrekordfart på raksträckor när jag har bråttom (alltså nästan jämt). Pakethållare och cykelkorg att ha skolväska och matkassar i. Ett rejält bruksfordon, alltså. Om jag någon gång vill ha en cykel att träna på kan jag skaffa en senare. Säger Förnuftiga Maja.
Han ville nog så hjärtans gärna sälja mig en hoj, och jag hade gärna köpt en av den snälle farbrorn på cykelaffären idag. Jag kände på många cyklar, och var ute och testcyklade en. Men nej, den kändes - som en rikssvensk skulle ha uttryckt saken - "inte riktigt hundra". Ingen cykel idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar