Yeah, baby!

Snackar vi flyt eller snackar vi flyt? Jag har producerat ännu en text, och det krävde inga lösslitna hårtussar eller nergnagda naglar. Rött streck, thank you very much. Den här helgen har kanske varit ganska produktiv ändå, fast det såg illa ut på fredag kväll då jag knappt kom framåt alls trots enträget försök.

Hur gullig är inte den här tallriken på en skala? Jag har fått den i dop- (eller var det 1-års-) present, och har en mugg i samma serie. Om man av någon anledning skulle känna en längtan tillbaka till barndomen kan man stilla denna genom att exempelvis käka sin lunch ur Maja-tallriken.

Idag vankades det till exempel varm och god spenatsoppa med ägg ur Maja-tallriken.

Jag kommer ihåg otaliga grötar som intagits ur min djuptallrik, och har för mig att ingen annan fick använda den. Min lillebrors tallrik och mugg har elefanter på sig, men vad min storebror hade för tallrik kommer jag inte ihåg. Där sviker minnet. Kanske han var tuff och åt ur tallrikarna med brun rand som mamma och pappa.

På tal om barndomsminnen händer det då och då att jag får en slags flashback tillbaka till svunna tider. Det kan handla om en speciell känsla, en doft (jag har i min tidigare blogg berättat om min emotionella koppling till båtlim) eller ett ljud. Undrar om jag är den enda som känner så? Igår till exempel fick jag en flashback från jultiden när man var liten. Jag var ute och sprang och det var mörkt och kallt, och knirkade lite under skorna. Knirket i den i övrigt tysta och mörka omgivningen knäppte på en knapp. Det kändes som vintrarna när jag var kanske 7-8 år, och var på väg hem från Milis. Knirr, knarr längs Hagaholmsvägen.