Lagom efter att ha hört hur man varnade för den kommande snöstormen i tv drog jag på mig kläder och gick ut på söndagswalk. Jag har sprungit hela veckan, och tänkte att det får bli en avslutning som heter gå. Alltså iväg. Det yrde snö omkring mig, men inte så farligt i ansiktet när jag skubbade iväg mot Kuppishållet. Jag har börjat gilla den delen av Åbo, eller ska vi säga att jag inte tycker så fasligt illa om den. Det är ganska mysigt där, och så finns det en del idrottsarenor, fotbollsplaner och sådant. En sportig del av stan, skulle man kunna sammanfatta det som.
Ibland när jag joggade förbi där tidigare i höstas spelade man fotboll med en massa publik, ibland hörde jag arenan stämma upp i Vårt Land och ibland vrålade man in ett mål. För någon dag sedan mötte jag en långtradare med texten "Leijonat liikkeellä" som svängde ut från planen, och så en massa landslagslogon över hela bilen.
När jag hade gått lagom länge skulle jag börja orientera mig tillbaka, och DÅ blev det motvind kan jag berätta. Kisade med ögonen så jag knappt såg ett dyft, och fick hela ansiktet slipat av vassa snöflingor som yrde emot mig. Kändes ungefär som i Alla vi barn i Bullerbyn, när de går hem från skolan i snöstormen och måste ta skydd hos skomakare Snäll. Hur jag nu gick och kisade så tog jag fel avtagsväg och märkte när jag tittade upp att jag nog inte alls var på väg hemåt. Mitt lokalsinne har inte förändrats den här veckan heller. Men jag hade nog på klart vart jag skulle för att komma på rätt spår igen. Ganska okej att komma in i värmen sedan efter ett sådant äventyr.
Ska kolla igenom ett test jag ska använda i veckan ännu ikväll, och så borde jag väl läsa lite mera artiklar till kanden. Idag skulle jag ju dammsuga, och där ser man hur det gick med det. Det gick alltså inte. En maskin tvätt är på gång i alla fall, och så har jag precis diskat. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar