onsdag 26 november 2008

Effektiv tidsanvändning, tack!

Varifrån kom denna mömmömmömm-mode nu helt plötsligt? Jag som har haft en ganska bra dag i övrigt! Det har delvis att göra med min otålighet, det faktum att jag h-a-t-a-r när saker och ting tar för länge. Jag vill se beslut och resultat i en fart, utan onödiga dröjsmål på vägen.

Bland andra mina klasskompisar vet att jag inte kan med sådant där satans påtas. När man sitter och lagar en PowerPoint-presentation om något projekt, till exempel. Jag vill skriva hastigt och ampert - jag skulle inte kalla det slarvigt, utan snarare effektivt och beslutsamt - och sätta punkt när det är slut. En del är igen väldigt noggranna, funderar över formuleringar och ordval fram och tillbaka medan jag sitter och i princip gnager på naglarna för att det går för långsamt.

När man till sist har fått arbetet klart och presentationen är skriven börjar andra ofta bläddra igenom PP:n, läsa igenom den högt, diskutera det som står - och jag håller på att gå upp i limningen. Slutligen börjar de flesta fundera över sidlayouten - ska vi ta röd bakgrund? Vilket teckensnitt? Då brukar jag med bristande falsettröst börja svära över att det tammefan får vara färdigt nu! Detta händer i princip varje gång när jag ska fixa PP-presentationer tillsammans med någon. Jag är nog inte lätt att arbeta ihop med, jag vet det. Flickorna har till och med med ett flin börjat kommentera "Det är sådant här som Maja inte har tålamod med" när vi ska skriva PP:)

Då ska ju absolut inte en som jag umgås med folk som röker! Det ger mig bara högt blodtryck och magsår. Rökare är nämligen så förbannat långsamma. Kanske nikotinet på något vis gör dem tröga i vändningarna, för inte kan det ju ta så länge att suga i sig en giftsticka då och då, rent tidsmässigt sett..? Det ska rökas innan man sätter sig i bilen, direkt när man kommer ut ur bilen, innan man ska gå in någonstans och direkt när man kommer ut. Jag. Blir. Galen! Redan att föra ut en soppåse på trappan som tar fyra sekunder för en normal medborgare tar satan tio minuter för en rökare.

Rökare har dessutom en tendens att klumpa ihop sig när de ska inta sin cigg, så att det blir något slags marthamöte mitt i rökmolnet, utanför någon dörr eller i på någon parkering. Världen helt enkelt stannar i tio minuter, då man själv får stå och räkna småstenar på marken framför sig. Dessutom utvecklar rökare en ovana att stå och jutta om ingenting med alla som råkar stå i närheten. Detta generaliseras även till andra situationer. Råkar man på någon i en butik ska man automatiskt stanna och prata om ingenting i minst tio minuter, även om man alltså inte röker då. Jag räknar ärtburkar på hyllan. Fyrahundratrettio. Och så fortsätter jag med majskolvar på burk. En, två, tre...

Rökare utvecklar tydligen någon slags tala-skit-om-ingenting-förmåga, har jag kommit fram till. Tomgångsprat, helt enkelt. När ingen kommer på något att säga kan alla vara tysta en stund, dra ett riiiiiiktigt djupt halsbloss och mumla "nii-in...". Jag räknar arbetshandskpar i garaget. En, två, tre...

Och jo, jag vet att jag är ett extremfall i den andra riktningen. Jag har särskilda system för i princip allt. Det var dock ganska skönt att höra av klasskompis J idag att hon är likadan vad gäller morgonrutinerna - det ska ske i samma ordning! Min börjar med uppstigning, dusch (även här tvättningsordning som sker enligt samma system varje dag), kliva ur duschen, skrapa golvet och kasta en handduk att stå på. Sedan påklädning av svarta mjukisbyxor och bh och sminkning. Sedan på med tevatten och framtagande av morgonmål, som tillreds i effektivast möjliga ordning. Sedan - ja, ni fattar. Allt är utstuderat så att det är så effektivt som möjligt, och undan ska det gå. Det kan ju vilken jävel som helst fatta att det inte synkar så bra med folk som glider på och är så där otäckt spontana och gör lite som det faller dem in. I för slö takt.

Egentligen skulle jag ju skriva något helt annat. Men titta så det blev.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar