Varför göra någonting direkt?

Och hur tidigt var inte jag uppe imorse? Ganska tidigt, med mina mått mätt. Det varierar nämligen, men sällan sover jag riktigt länge. Med riktigt länge menar jag längre än till tio. Om jag stiger upp senare än så går min stenhårda rutin snett, och det vill vi ju inte. Imorse var det till exempel 07.00 som gällde. Eller, ähum... snoooooze - 07.05. Eller vid närmare eftertanke snoooooze 07.10, och lite mera bökande. Men sedan klev jag upp, jodå.

Cyklade i ett fortfarande ganska mörkt Åbo till skolan, satt på handledning klockan åtta av alla tider, och sedan skola, lunch, tittade på terapi bakom den hemliga spegeln tillsammans med två av klassflickorna. Det är ganska mysigt att sitta där i mörkret, och nu satt vi dessutom och sörplade kaffe. Professor S har sagt att vi borde skaffa en popcornmaskin, men det vore kanske att ta i. Kunde dessutom vara distraherande för klienten om det doftar popcorn i kliniken.

Under föreläsningen var jag dock inte riktigt världens mest uppmärksamma studerande. Oh well, man kan inte vara på topp alla dagar. Och de dagar då jag inte riktigt orkar lyssna, då orkar jag verkligen inte. Men en ganska fin clown åstadkom jag i alla fall.

Sedan stötte jag på vår lärare och min praktikhandledare P, som tyckte jag skulle pallra mig in med min terapiredogörelse någon gång. Terapin som jag blev klar med i maj. Påminnelse: det är nu november. Det var nu en sådan där sak som aldrig blev gjord bara. Eller gjord blev den, men det var kompletteringarna som var ogjorda. Ojdå. Och sådant går man och pantar på.

Alltså satte jag mig vid datorn det första jag gjorde när jag kom hem, slog upp Word och skrev och ändrade redogörelsen så det nästan rykte av tangentbordet. Blev lite frustrerad när jag hamnade att göra om nästan hela, eftersom det jag hade gjort försvann, men klar blev jag. Så var det bara att maila iväg hela rasket med alla bilagor raka spåret genom cyberrymden och in i handledarens inbox. Mäktigt. Och detta har jag helt enkelt inte kommit mig för att slutföra på ett halvår. Logiken är var?

Det jag precis upptäckte var att jag lämnade in redogörelsen för en praktik idag, och min nya praktikperiod börjar - imorgon. Det ska bli intressant, för det är en massa "första gången" och mycket nytt. Det är min första vuxenklient, de jag haft hittills har varit högst sex. Det är min första terapi i kliniken i skolan, hittills har jag gett terapi som hembesök eller på dagis. Handledaren L är ny. Jag har aldrig förr haft publik på min terapi, och nu får hela klassen komma och titta bakom spegeln om de vill. Jag har aldrig förr blivit filmad när jag ger terapi, om man inte räknar pilottestningen, men det var ju ingen egentlig terapimetod. Och den här terapin ska nog filmas, i alla fall några snuttar. Hela språkproblematiken är ny, för det är en afatiker, alltså en person som på grund av en skada förlorat sitt ursprungliga tal. Det ska faktiskt bli spännande.