Slarvkurrar och lustiga kassatanter

Ambulerande språkforskare M.Kronqvist raggar runt i Kokkola i röd bil om dagarna. Idag hann jag till två ställen innan klockan ens hade slagit tolv, undan går det! Varje morgon har jag en färskprintad karta som jag läser medan jag tar innekurvor i alla gathörn. Enkelriktade gator går att köra mot trafiken på, om man bara ser till att hålla någotsånär till höger och tuta med lite självförtroende. Mamma, jag skojar. Jag har följt samtliga trafikregler till punkt och pricka, sätter till och med upp parkeringsskiva utanför dagisarna.

Idag var jag trött som en hök på eftermiddagen. Var såpass aktiv att jag eldade igång en ordentlig påskbrasa i öppna spisen (vedahello i köket tänker jag inte ens försöka mig på, den kräver magiska krafter för att funka...), och somnade på soffan bredvid. Sov en ordentlig stund och vaknade ännu mera dödsslut, kände mig nästan febrig, så trött var jag. Uss.

Skulle en sväng till butiken, men kunde för faa-an inte hitta plånboken när vi skulle fara! Jag sökte igenom väskan, bilen, alla rum, skåp och lådor dit jag förvirrat skulle ha kunnat stoppa den. Ingenting är nänligen omöjligt när det gäller mig och min plånbok. I vintras återfanns nämligen densamma i soptunnan på gården. En dag innan skräptömning, gudskelov.

Hjälps inte, det fick bli en pappa-betalar-butiksresa, så jag passade på att plocka ner gåslever, rysk kaviar och champagne i korgen när det var andra som stod för kalaset. Muahaha. Kassatanter i den här byn är förresten av en speciell art. När Mika frågade om de möjligtvis hade spolarvätska, alltså pisspojksvätsko, svarade damen genom att klämma fram ett högt och ekande skratt. "Neenå! Tu får noo piss sjölv tå!" . Min pokka höll nätt och jämt ut genom dörren.

Körde via Shell, där jag tankat på eftermiddagen. Ingen börs. Körde hela vägen mellan Breidbackssiido och byiji, men ingenting i vägrenen. Ringde ägaren till Shell, men inget hittegods hade kommit in. Satan. Pengar eller annat värdefullt hade jag inte i börsen, men körkort, studiekort, och annat som är så förbannat petigt att skaffa nytt.

Nu har jag sökt igenom alla skåp en gång till. Bilen en gång till. Till och med bakluckan. Min väska en gång till. Har tittat i typ kylskåp, tvättmaskin, nästan i mitt eget rövhål. Jag slog upp aktia.fi för att kolla vart man ringer och spärrar sitt kort, men gick en sista (fjärde?) gång ut i bilen. Och där, mellan passagerarsätet och baksätet, inklämt mellan den där balken och sätet hittade jag till sist p-l-å-n-b-o-k-s-f-a-n-s-k-a-p-e-t.

Nu ska jag sy fast den i min hand, perkele.