Har sovit oroligt inatt och vaknade igen med den där klumpen i magen. Som om jag ätit frusna lingon, iskallt och svidande. Kravlade upp, satte vattnet på kokning och parkerade här vid datorn.
Det går så fort allting. Snart är det här året till ända, och det har - igen - inte alls blivit som jag velat. Och det värsta är att jag själv är orsaken. Hundra procent. Jag kanske egentligen vet vilka spakar man ska dra i för att det ska styra åt ett visst håll, jag vågar bara inte. Och sen då, om jag verkligen anstränger mig och styr ditåt jag vill, tänk om jag märker att det nog var bättre på de breddgrader där jag var? Longitud och latitud. Kanske det bara är inbillning. Men hur vet man det?
Usch. Så undrar jag om det där samtalet jag går och skjuter på kommer att göra någon skillnad. Kanske det inte alls är det det är fråga om. Kanske jag egentligen vet, och har vetat hela tiden. Fast jag ibland inte vet någonting alls.
Det var dagens krypterade text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar