Stavas det self-consceous?

Det där användbara uttrycket på engelska som jag inte kan översätta till svenska. Att man är överdrivet medveten om sig själv på ett negativt sätt. Självkritisk är inte riktigt rätt ord, men jag vet inte hur jag skulle säga det på något annat sätt. Negativt självmedveten? Jag skulle gärna vara lite mindre medveten om mig själv. Mindre medveten - mera bara vara.

Ibland känns det som om jag avslöjar för mycket när jag skriver, eftersom jag vet att ganska många läser den här bloggen. Jag vet till exempel att några klasskompisar, familj, vänner och kanske även ovänner följer med, vissa till och med regelbundet. Samtidigt har jag aldrig ångrat någonting jag skrivit. Jag skäms inte för någonting, jag står bakom varje ord och varje åsikt. Och det är klart att jag inte skriver ut allt, vissa saker sållar jag lite bland. Men allt jag skrivit ut stämmer till punkt och pricka.

En sak jag inte gillar att göra är att publicera bilder på mig själv. Jag gillar överhuvudtaget inte om att bli fotad, och om jag blir det vill jag helst inte se bilden. Och absolut inte att den publiceras någonstans. Och detta är en stor grej för mig. Detta har att göra med min negativa medvetenhet - eller kanske just det att jag inte vill veta.

Som ni kanske har märkt är de flesta bilder jag publicerar sådana där man bara ser ett föremål eller en detalj av någonting jag skriver om. Det är dels för att jag vill visa det jag berättar om, och dels för att jag gillar närbilder. Men jag har faktiskt försökt ta foton där Maja skulle synas, och jag har gjort det många gånger, men oftast låter jag bli att publicera dem. Jag blir plötsligt så förbannat medveten om mig själv så jag ändrar mig i sista stund. Undantag finns, jovisst. Jag har en del bilder här, som de där jag är på andjakt eller dricker kaffe i skogen, men det har tagit emot att publicera dem också.

Droppen var när jag skulle sätta upp en bild på min fot ikväll, för att jag skissade på ett inlägg där jag förundrade mig över att "det pirrar i min vrist, och har gjort det i flera dagar redan. Vill man ha livlig fantasi kan man få det att skena iväg till blodpropp och fan och hans moster. Men antagligen inte. Någon som är kunnig i sådant? Det pirrar och liksom "kliar" på en punkt på insidan av huden, precis där det går ett blodkärl". Ungefär så skulle jag ha skrivit, och kryddat med en bild på min pirrande vrist. Men njää... det blir nog inte bra. Vristen ser nog bara tjock och otäck ut...

Gaah, herregud kvinna! Hur får du en fot att se fet ut? Eller på något sätt konstig eller avvikande så att man inte kan visa den? Dumma våp!

Så - här kommer bilden med tvång! En helt vanlig jävla vrist, varsågoda. Detta är som tvångsterapi för mig själv.

Sedan punkt två. Jag var ute och sprang i störtregnet igår efter gymmet, och var så förbannat dyng-plask-genomvåt när jag kom hem så det var alldeles komiskt. Jag såg verkligen ut som om jag precis kommit upp ur sjön. Tänkte visa en bild på den dränkta löperskan, men nej. Den bilden kunde jag inte heller sätta upp, för tänk om någon tycker att jag ser plufsig eller otäck ut.

Så: Genomblöt, halvdränkt flicka nyss hemkommen från rekordoväder i ett beckmörkt Åbo. Varsågoda!

Tänk om jag kunde sluta ta mig själv på sådant satans stort allvar jämt. För fan. Jag borde driva lite mera med mig själv. Driftkucku borde jag ta som mellannamn. Maja Henrika Driftkucku Kronqvist. Det vill jag bli kallad framöver.