Kom just hem från en sväng hos bästa L i Halkokari, där jag har - wait for it, waaaaaaait for iiiiiiit - tittat på ishockey. Faktiskt en - och nu måste jag igen göra en understrykande konstpaus för att ni ska inse vidden av detta - hel match. Från början till slut. Minus en halvminuts paus då jag gick och fyllde på kaffekoppen. Det här är det längsta jag har tittat på ishockey på tv i hela mitt liv. Hörde till och med mig själv plötsligt kommentera finnarnas passningsspel i andra och tredje perioden. Utan ironi. Inte mycket i alla fall.
Nå, nu ska vi inte ta detta på för stort allvar. Övriga saker jag funderade på var bland annat:
-om man tar alla finländska män och kör ut något medeltal på deras utseende, då får man Mikko Koivu. Han ser ut som den absoluta medeltalsfinländaren. Gällande anletsdrag, ansiktsuttryck, färg på hud, hår, ögon, röst, hur han uppträder. Han skulle kunna vara liksom det perfekta skolexemplet på hur en finländare är.
-kanadicker (jo, de heter så) har nästan aldrig tandskydd, men ändå kritvita, hela tandrader. Antagligen har samtliga redan hela munnen full med blankslipade porslinskronor, som ett slags pansar.
-reklamen på sargen blir lustig när man läser den högt för sig själv från vänster till höger. "Aj, aj. Skoda, skoda. Tissot, tissot". Hehehe.
-kan de verkligen inte utveckla de där hockeystrumporna lite, så att spelarna inte behöver tejpa fast dem? Känns så väldigt primitivt att dra tejp kring benen år 2012 för att man inte ska tappa strumporna.
Till exempel.
*ristar*
SvaraRaderaDu skulle gjort revolt mot allt du tror på samtidigt och även deltagit i City Run litet tidigare innan hockeyn började...;) Fast då ligger du nog farligt nära gränsen för anskaffande av hund?
Tur att man inte har samma sponsorer på Öjavallen då somliga åskådare som bekant har för vara att upprepa sig...:D
Hmm...går det inte att fixa med tejp är det verkligen dåligt ställt?
City Run blev det IKKI. Motionsjippon bojkottas systematiskt. Du vet: prin-cip-sak.
SvaraRaderaBah, nästa år är jag säkert med. Med en labrador i koppel. De brukar vara stenhårda de där principerna under vissa perioder, och så plötsligt kan de bara inte gälla mera. Med förklaringen att "Vadå, det har jag väl aldrig sagt".