tisdag 29 maj 2012

Två och en halv minut - pip!

Efter att ha släpat mig hem från gymet nästan hängande efter cykeln som en trasa, krupit via duschen, famlat fram lite mat och utmattat knackat ner raderna som står att läsa i inlägget nedan var jag ungefär färdig för graven. Ja, eller i alla fall sängen. Så slut, så slut.

Så tog det - oskoja - två och en halv minut. Sedan blev jag mera rastlös och uttråkad. Så. Typiskt. Den här. Kvinnan. Jag börjar ser ni känna mig själv vid det här laget. Särskilt de här ljusa sommarkvällarna. På stranden är det en sak. Då kan jag i timmar, timmar, timmar sola och bada, traska i vattenbrynet, ligga bom stilla på en filt hur många timmar som helst. Då vill jag ingenstans, jag njuter av den tillvaron också ensam. Med musik i örat eller en tidning eller bok. Jag vill bara ha den varmaste platsen där solen lyser starkast, och så vill jag ha så lite kläder man lagligen tillåts. Men förutom på stranden - då vill jag att det ska vara program, då vill jag hela tiden vara på väg någonstans.

Inte det att jag inte skulle trivas hemma, för det gör jag. Men jag har liksom inte ro att peta på här för mig själv när jag ser kvällssolen över trädtopparna. Då vill jag allra helst sitta på någon terrass eller brygga eller någons balkong eller bakgård. Dricka hundratvå kaffekoppar, skratta åt billiga skämt och pynja på. Det är någonting med sommarkvällar som gör mig rastlös och ständigt i on-läge. Måste ta tillvara!

När jag plockade ihop sakerna för att åka och tanka, skickade jag samtidigt ett meddelande till bästa L och frågade om hon hänger på och tar en besinstationskaffe samtidigt. Och visst gjorde hon det. Perfekt. En kopp kaffe och lite för högt flabbande på Abc. Jag är nöjd en liten stund igen.

 Här satt vi på kaffe. Ja, inte ikväll då. Men en gång förra sommaren. Och snart igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar