Jag ligger sisådär ett dygn efter. Bloggmässigt och i övrigt. Idag har
jag annars haft en bra dag, men bråttom från det att jag vaknade fram
tills nu. Hängde precis upp tvätten, strax dessförinnan körde jag via
närmaste mack och tankade, eftersom det finns en gräns för hur många
gånger man kan starta en bil och komma på att bensinlampan lyser. Nu
har bilen börjat pipa ilsket samtidigt som lampan tänds, och jag tolkar
det som att man bör tanka senast igår. Vore ju trist att få soppatorsk
till exempel på väg till jobbet strax före åtta. Har på känn att jag
skulle bli lätt frustrerad då.
Tänkte ändå berätta vad jag gjorde igår, första maj till ära. Fast det nu var igår, men ändå.
Jag drog sini till skären och hälsade på föräldrarna. Efter ett
pit-stop vid Nyströms där jag hämtade tidningen i lådan på väg dit. Det
är det absolut viktigaste när man far till skären. Det är det första de
frågar om man förirrar sig dit någon sommardag. "Too du Österbottning?".
Oberoende om man skulle komma dit med en avsliten arm och skrika att
någon måste ringa ambulans ska man vänta sig att det är tidningen som
efterfrågas först.
Hej skären. Du börjar vara snöfri och fin. Och så tyst det var när jag
klev ur bilen. Det blåste inte alls, och man kunde sådär svagt ana ett
sus från havet, men knappt ens det. Kan ha varit i mitt huvud det
susade också, det skulle inte förvåna mig. Så gjorde det ju för farfar
Dartanjang också.
Fick mat - det var i det skedet jag brände sönder munnen, den är
fortfarande helt skinnflådd - och det bästa av allt. Kaffe på
terrassen. Det var riktigt varmt och vindstilla, med en filt tålde man
hur bra som helst. Satt där i solstolen och vickade på tårna och diskuterade bland annat
flygekorrar och karlar med pondus, och kisade mot solen.
Rätt okej, hörni gubbar och kärringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar