Kategorin V & T

Ibland skulle man tammefan behöva ha en förmyndare. Eller i alla fall någon slags assistent. Typ när man ska sköta sådant som kan sammanfattas som Vuxet och Tråkigt. Till kategorin Vuxet och Tråkigt hör till exempel, försäkringar, bankärenden, skattegrejer, lönejuttun, fipplande med facket och annat jox. Jag sitter som någon slags fågelholk var och varannan dag, och fattar allt som oftast lite för lite för mitt eget bästa. Och sedan hjälper det ju inte att jag är en kronisk uppskjutare heller. Typ "Oj, det här måste jag nog gå till lönekontoret och reda ut". Vips, fyra månader senare får jag tummen ur och gör det. Ungefär så.

För att ytterligare förbättra situationen har jag liksom godkänt att jag inte kan/vill/fattar/begriper/klarar av, och bara accepterar att detta är sådant jag inte behärskar. Jag kunde inte ens välja kurser för att sätta ihop skolschemat i högstadiet, tror att det var min storebror som förbarmade sig och bara "Ta husliga och tillvalsjumppa, och så skarvar du i med keramik så går det jämnt ut". Och jag var bara tack-tack, kryss-kryss, välj-välj.

Schemat på Åbo Akademi snickrade min studiekompanjon och vapendragare E ihop åt mig när vi gick på PF. Man skulle tyda en stor papyrusrulle med ett komplicerat rutfält och baserat på detta sy ihop sin utbildning. I Åbo fattade jag aldrig någonting, utan gick det som andra gick. Vi hade ändå inget val, för utbildningen var spikad och klar, och innebar inga egna val. Det blev min smala lycka.

Lite jobbig kombination detta att vara a) jävligt strong, independent woman som klarar allt, aaallt själv och "you don't own me, man!" etcetera, etcetera, samt b) totalt oduglig gällande allt som rör papper, byråkrati och myndigheter. Tuff skit, detta.