Ursäkta att jag finns till och tar plats i världen och så vidare

Varför har jag så svårt att ta emot en komplimang och svara på ett normalt och sakligt sätt? Till och med när jag anstränger mig och bara ska säga tack så känns det krystat och besvärande.

Igår till exempel traskade jag på stan och sprang på en bekant, pratade lite, och så kommenterade hon att jag hade fint hår. Hade dagen innan sovit med sådana där skumgummikorvar i håret, och därmed åstadkommit lockar i mitt annars spikraka hår. Och hur tar jag emot en sådan komplimang? Genom att umma och humma någonting om att ja, jo, äh, de börjar vara ganska gamla redan, lite äckligt börjar det bli, nästan sådant där skitigt rastahår, höhhöhö och så vidare. Hon tittade lite konstigt på mig, och undrade antagligen vad jag riktigt yrar om. Går jag omkring med två veckor gammalt fett i håret, eller vad menar jag? Borde man vara orolig för löss? När jag egentligen hade hunnit sova en natt med krullorna.

Jag fick lust att hacka mig själv i ögat med något vasst. Vafan säger jag? När någon ger en komplimang om mitt hår så drar jag till med att det är smutsigt och äckligt. Stackarn, som hade hunnit känna på håret och allt. Nu tror hon väl att hon har fått någon smitta.

På det sättet är jag verkligen dum i huvudet.

En annan grej som jag har uppmärksammat nu på senare tid är någonting som egentligen är helt idiotiskt. Om jag till exempel på finska handlar i en butik, ringer ett samtal eller något liknande, och plötsligt stakar mig eller inte riktigt hittar rätt ord, då har jag av någon anledning sagt "Anteeksi, olen ruotsinkielinen". Det händer jätteofta, och plötsligt blev jag uppmärksam på idiotin i det. Att jag på riktigt ber om ursäkt för att jag är svenskspråkig?! Vad är nu grejen med det?

Jag har nu på senare tid, när jag uppmärksammade det aktivt och riktigt på jävelskap sett till att kapa bort det där anteeksi ur satsen. Jag kan nog informera om att jag är svenskspråkig, men jag tänker fan inte be om ursäkt. Om något så får väl den andre be om ursäkt för att han inte har försökt lära sig det andra inhemska, som inte är det egna modersmålet, likadant som jag försöker.