Gravt rastlöshetssydrom, F44.0. Det var det jag drabbades av nu igen. Vilken tur att man har en själsfrände i bästa L, som oftast är med på de där "Hördu hej, ska vi fara på kaffe eller något, vad som helst, jag är med på allt som gör att jag slipper ut ur huset"-förfrågningarna.
Vi hoppade i bilen och började på måfå styra ut ur stan. Kaffe-eller-någonting-någonstans var planen. Nå, någonstans blev - icke alls oväntat - Bryggan. Var egentligen först på väg till Strandis i Larsmo, men insåg på vägen att de stänger snart, så det blev att vika in längs Öjavägen istället. Fast det nu var en lite kylig kväll med snålblåst i alla fall här hemma i stan.
Men inte på Bryggan! Som skönt nog var nästan helt folktom. Vi kurade ihop oss i hörnet som ligger i lä, med vindskydd från två sidor, och kvällssolen direkt på. Hämtade varsin filt och varsin kaffekopp. Satt där och lutade huvudena mot träväggen bakom oss, blundade mot solen och satt tysta långa stunder. Lyssnade på vattnet som kluckade under bryggan och mot båtarna. Hämtade en kopp till. Virade filten kring oss på nytt. Ah, så bra man kan ha det. Återvände just hem till stan med saltvattendoft i näsborrarna, och något slags lugn i själen. En sådan läcker onsdagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar