Ojvoi. Hade en sådan där dag då allt sket sig igår. Eller nä, kanske inte sket sig, men det var plötsligt allt på en gång, if you know what I'm saying, och jag var ungefär två millimeter från att ta till tårarna innan jag fick rätsida på åtminstone en del av grejerna. Var så frustrerad och ledsen och trött och stressad, och försökte hålla tusentvåhundratolv saker i huvudet samtidigt så att jag höll på att få spader. I sådana situationer har jag svårt att släppa, gå vidare och koppla bort.
Det finns bara en sak som hjälper i sådana situationer, och det är fysisk aktivitet, helst så tung som möjligt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, och jag vet att jag tjatar. Men när det fungerar så för mig. Det behöver inte vara någonting invecklat eller extremt, men jag måste få ta ut mig en stund, lägga bort all tankeverksamhet bara för ett slag.
Jag kom hem, i princip bara bytte kläder och svängde om och stack ut igen. Cyklade i hård motvind till gymmet, och redan där började det släppa. Jag älskar verkligen Bodypump, det där simpla träningpasset där man i 60 minuter lyfter en skivstång enligt instruktörens kommandon. Marklyft, knäböj, bicepscurl, lite armhävningar och allt möjligt annat. Programmet är detsamma under några månader innan det byts ut för en ny koreografi. Samma ordning på muskelgrupperna. Det är först helkroppsuppvärmning, sedan knäböj, sedan bänkpress, sedan rygg, triceps, biceps, rörliga utfall, axlar och mage. Allting med en skivstång som man själv får lassa vikter på.
Det är särskilt vissa saker jag gillar. Dels att det är tungt, peppande när man lyfter ikapp med andra, att det är fiilis med musik och någon som skriker lite på en (världens bästa gym med världens bästa tränare, har jag sagt). Och dels det där att det är en sådan total kontrast till all form av aktivitet jag någonsin tidigare sysslat med. Det är snabbt, effektivt och intensivt om man jämför med ensamma långlänkar i skidspåren som tidigare var min grej. Det är inomhus, svettigt och man får lyssna på musik. Det är tillsammans med andra.
Och. Så är det just det att det funkar så jävla bra som total motpol och återhämtning från mitt arbete - som jag fortfarande trivs alldeles utmärkt med. Men i mitt jobb är det jag som är i ledningen. Det är jag som utvärderar, bedömer och planerar. Som plockar ihop övningar och gör material. Som hittar på uppgifter och som peppar klienterna till att arbeta. Som uppmuntrar, motiverar och aktiverar. Det är jag som drillar och lär ut, och det är jag som har ansvaret. När jag kliver in på gymmet för ett pass Bodypump - då får jag totalt lämna aivot narikkaan. Jag får lyssna på instruktören och göra som han eller hon befaller.
Jag behöver inte tänka en enda egen tanke, förutom att avgöra vilka viktplattor jag lägger på stången. Jag behöver inte planera när jag börjar, hur länge jag ska hålla på, vad jag ska göra och när jag ska sluta. Jag får inte planera en enda rörelse ens en gång. Allt det är redan planerat åt mig. Jag kommer dit och bara gör. Och om det skulle vara någonting jag grubblar på eller stressar över - då försvinner allt det åtminstone under den tid som passet pågår. Och jag traskar därifrån som en mycket snällare, lugnare och gladare flicka. Med riktigt darrande ben och svidande armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar