Den här kvällen har jag till stora delar tillbringat cyklande. Ofrivilligt. Eller delvis ofrivilligt i alla fall. Började med att cykla till gymmet, och efter förrättat värv tillbaka. Hungrig som en spetälsk ponnyhäst, som brukligt efter dylika aktiviteter. I vanliga fall kunde jag ha vikt in via en butik på hemvägen, men ack - ingen plånbok hade hon med sig. Tänkte att jag skulle hitta på något av det som fanns hemma istället. Någonting måste det ju finnas.
Nå någonting fanns det ju, men ingenting man gärna lagar en måltid av. Öl, ägg, gurka, pesto, samt en glödlampa som gav ett milt sken över det hela. Glödlampan tänkte jag inte äta, och resten - njä. Alltså var det bara att springa ut igen, hoppa på cykeln och trampa iväg till närmsta butik. Var ju ändå påklädd och allt.
Efter att ha plockat åt mig lite varor och ställt mig i kö till kassan kom jag till följande insikt: hade fortfarande inte någon plånbok på mig. Undslapp mig en ganska kraftig, finsk svordom när jag upptäckte detta, riktigt så den lilla tanten bakom mig i kön spratt till. Det hjälpte inte så stort att bara titta i kylskåpet hemma, jag borde ha tagit med mig något att betala med också. HJS. Helvetes Jävla Skit. Jaha. Bara att cykla hem då. Hämta plånkan, och återvända till butiken, alltjämt trampande på cykeln. Och slutligen kunna betala och få med mig någon mat hem också. Förbannat många cykelturer för den jävla omeletten.
Sedan tog det en evighet innan jag faktiskt kom mig för att laga den där maten, för jag hade liksom tappat stinget där någonstans på cykelsadeln. Satt bara surt och stirrade på äggpaketet och tomaterna och tyckte att nu fan kan någon annan göra någonting. Jag har gjort mitt för den här maten. Men inte så överraskande var det ändå jag som fick ta itu med tillagandet. Åtminstone blev det gott. Fattas bara annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar