Jag och skivstången kom inte riktigt överens idag. Jag kände mig så oerhört svag, det gick så helvetiskt tungt, och dessutom var mina lår så gott som döda redan när jag klev in på gymmet. Skaka-darr-darr.
I Anttilahuset efteråt såg jag någonting jobbigt. En blind brud i ungefär min ålder var ensam ute och handlade, utan ledarhund eller någonting. Bara vita käppen som hon sakta sökte sig fram med. Och hon måste ha varit mycket svårt synskadad eller helt blind, för hon trevade sig fram såpass försiktigt. Hon ställde sig sedan nedanför de dubbla rulltrapporna som leder upp och ner till själva Anttila och frågade vänligt med hög röst rakt ut i folkmassan var man går in i butiken, varpå en lite tafatt man sa åt henne att rulltrapporna fanns framför henne snett till höger.
Flickan trevade med käppen framför sig och tog kurs mot rulltrapporna, men i sista stund tog hon lite för långt åt vänster och höll på att kliva upp på rulltrappan som gick åt fel håll, alltså emot henne. Som tur hann en kvinna ta tag i henne och leda henne bort, och sedan hjälpa henne på rätt rulltrappa. Det måste vara ganska invecklat detta med att gå ensam i butiker och inte se någonting. Samtidigt blev jag imponerad av att hon gjorde det.
Om någon nu undrar varför jag inte hjälpte en blind kvinna som höll på att kliva rakt in i fel rulltrappa, utan istället här refererar händelseförloppet, så kan jag meddela att detta utspelade sig under några sekunder, och att jag just då stod och betalade mina inköp i Siwan mitt emot rulltrappan, och inte hann reagera. Annars bjuder jag gärna en arm åt en som inte kan se. Är väl ingen idiot heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar