Sovasovasova - sängsängsäng

Igår sov jag till klockan ett. Klockan ett! Jag har ju sagt att det är någonting skumt med mitt sovande, men någon förbannad ordning ska det vara i helvetet också. Inte för att jag brukar stiga upp för att koka gröt och göra morgongymnastik till radion för klockan sex på morgnarna annars, men ändå. Jag brukar masa mig upp i alla fall kring nio-halv tio på helgerna.

Inte ens i krapula brukar jag sova särskilt länge. Tvärtom brukar jag vakna tidigt och precis hinna tänka att jag mår som en prinsessa. Sedan lallar jag på som vanligt tills smygkrapulan kommer tassande och slår en i huvudet ett par timmar senare.

I somras när vi hade varit ute en sväng vaknade jag en åtta-tiden (förvisso fullt påklädd ovanpå sängtäcket, men det behöver vi inte tala så högt om...) och kände mig förvånansvärt fräsch med tanke på att det hann bli lite väl mycket rödtjut kvällen innan. Klädde av mig och skulle precis fortsätta slappa under täcket som sig bör en söndagsmorgon när jag råkade drabbas av en bakfylla utan dess like. Det resulterade i akut magafari till strax före klockan fyra på eftermiddagen. Så kan det gå.

Igår hade jag dock inte ens krapula att skylla på. Jag hade haft en ytterst stillsam kväll då jag först kutade över på kaffe med nybakta muffins hos grannen. Läckert att inte ens behöva stänga jackan när man bor så nära varandra. Sedan blev det en lördagsgodis och Elefantmannen på DVD hemma i soffan. Ändå sov jag som en klubbad sälunge tills morgonen hann bli eftermiddag.

Inte nog med det. Efter att ha druckit kombinerat måriskaffi och ettmeddaskaffi tog jag en tupplur (!) på soffan, och fick inte särskilt mycket mera gjort den dagen. Framåt kvällen drog jag till med en löprunda, och sedan sov jag gott hela natten. Haha!