Och turen kom till Kokkola

Arbetet fortsätter. Idag har jag kört runt i Karleby med omnejd för att samla in material till gradun. Det var betydligt bekvämare än Vasa och Jakobstad, för här visste jag i alla fall på ett ungefär var de olika destinationerna fanns. Hur man än gör tar det trots allt hela dagen.


Som tur har jag hjälp av en sådan här liten kompis. Men det som tar mest tid är processen efter att man har hittat fram. Då ska man leta reda på en ingång. Sedan en lärare. Som i sin tur ska leta efter en lärare som vet vad det är fråga om. Som ska komma ihåg vilken undersökning det gällde. Och komma ihåg var blanketterna finns. Och så vidare, och så vidare:)

På vissa barnträdgårdar är man dessutom mycket ivrig att bjuda ut sina egna papper. Idag hann jag knappt säga: "Jag skulle hämta blanke..." innan dagistanten glatt avbröt mig med att hon ska hämta ansökningsblanketterna för dagvård. "Nej, alltså..." värjde jag mig och damen fortsatte med "Tavallinen ryhmä vai kielikylpy?". "Nejnej!" protesterade jag. Herregud, hade jag inte aktat mig hade jag ställt mitt barn som jag inte har i kö för dagisplats.

Så har jag återsett en massa gamla lärare, och tre skolor jag har gått i. Två lågstadier (de luktade precis likadant som då!) och min gamla högstadieskola. Historieläraren mötte jag i en korridor och han kände igen mig direkt, skakade hand och var så trevlig. Inne i lärarrummet hittade jag jumppaläraren, moddaläraren och samhällskunskapsläraren från gymnasiet.

Det blir en lite lustig situation när man träffar på sina lärare. Kan tänka mig att det är lite mysko för dem också. Som när jag träffar på mina gamla simskoleelever på krogen. Man ser bara Gäddviksstranden och små huttrande barn i Musse Pigg-simbyxor framför sig:)

Det har gått bra överlag idag. Det flöt på bra, och jag fick in rätt många blanketter. Hann till och med ta en förmiddagskaffe på Vittsar Shell samtidigt som jag tankade bilen. Och sedan trivs jag ju i Kokkola också, men det var väl ingenting nytt;)


Samlade alla blanketter i en låda, och när jag kom hem ställde jag för ett ögonblick boxen på golvet. Sven sket fullständigt i att materialet är konfidentiellt och snokade hejvilt i pappren. -Helt okej svarsprocent, tyckte Sven och gav två tassar upp.