Jag tog mig en liten sovmorgon imorse innan jag med vinande däck trampade genom ett varmt Åbo för att fortsätta med det som är mitt jobb just nu. Alltså att gå igenom blanketter, ordna, fixa, skriva ner och sammanställa. Det är så kallat förberedande arbete inför nästa vecka.
På tisdag är det handledning, och sedan är det tänkt att jag ska ta itu med de faktiska analyserna. Jag är inte ens skräckslagen fast det är fråga om siffror, tabeller och samband, för jag vet att jag får hjälp med sådant jag inte kan. Jag räknar med att handledaren kommer att inleda med "jaha Maja, det här är alltså en dator...", och så tar vi det därifrån. De där 10 poängen i statistik jag kammade hem ifjol känns ganska avlägsna för tillfället. Dessutom kommer jag inte ens att använda samma program, för jag har gjort statistikkurserna i R-commander och gradun kommer att göras med SPSS.
Ursäkta nördsnacket, nu ska jag dämpa mig lite.
Tittade på ett program om selektiv mutism ikväll. För den icke insatte innebär det att man fysiskt har kapacitet att tala, men att man ändå inte kan göra det. Det där med selektivt innebär att man bara kan tala i vissa sammanhang, men inte får ett pip ur sig i andra. Till exempel finns det barn som bara kan tala med sina föräldrar inom hemmets fyra väggar, men är stumma på alla andra ställen. I skolan, med kompisar, i butiken, på fritiden.
Det är ett väldigt konstigt tillstånd, om man nu får uttrycka sig så. Tänk dig själv att du kan prata och skratta och vara alldeles som vanligt när du är i ett rum, men kliver "fel person", alltså någon ur den zon du inte kan tala inom, in genom dörren blir du stum.
Man kunde kanske tro att det rör sig om bortskämda barn som försöker få uppmärksamhet eller vill ha kontroll över alla andra använder "the silent treatment" för att verka märkvärdiga, men det är faktiskt ett riktigt tillstånd, och ingenting man bara väljer att göra. Lika lite som man väljer att bli utbränd, deprimerad eller får ätstörningar för att få omgivningens uppmärksamhet. Och inte heller kan man tvinga en deprimerad person att "rycka upp sig" eller en person med tvångssyndrom att "sluta upp med det där".
Ikväll cyklade jag iväg på Bodypump igen. I like it. Fördelen med ledda pass är att man inte behöver tänka det minsta. Är man ute och springer krävs så klart inte särskilt mycket tankekapacitet heller, men då måste man själv välja rutt och fart. Och om man känner sig seg kan det bli lite dividerande om huruvida man ska ta av här eller fortsätta runt där.
Så att sådant en askonsdag. Imorgon får jag vända blad i min kalender. Det blir vitsippor, det vet jag eftersom jag har tjuvkikat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar