Det var mitt fel

Den där nedslående snöyran som härjar utanför fönstret för tillfället är en följd av att jag hann yra om vår, sol och bar asfalt. Sådant får man aldrig säga högt. Det leder ofelbart till en förlängd vinter.

Jag drog på mig ytterkläderna för en kvällspromenix, snöovädret till trots. Det yrde och blåste och snöade så att jag knappt såg handen framför mig, och trottoaren hade förvandlats från bar backe till åtskilliga centimeter slask.

Såhär.


Den berömda Kvarnbron, fortfarande med häng i mitten. Såhär.


Och såhär. Hmpf...