lördag 20 mars 2010

Ett glas rött och en chick-flick

Tog en löptur på lite nya vägar igårkväll. Sådär på måfå, vilket brukar resultera i att jag springer inihelvete fel och villar bort mig totalt. Jag är en sådan som kan tappa bort mig på väg till butiken ifall jag av misstag kliver av trottoaren. Nå, det hände inte igår, utan det blev en riktigt lagom löpsväng. Mina fötter simmade i ganska många vattenpölar, men det var varmt så det gjorde ingenting.

När jag brakade in genom dörren, slirade jag via duschen och hoppade i rena kläder. Sedan sms:ade jag klasskompis E att jag alldeles strax var på väg dit på den överenskomna film- och myskvällen. Att jag bara skulle fixa någonting att äta först. Hann precis knäppa på en pastakastrull när svaret kom. "Kom direkt hit bara. Det blev en portion spaghetti med köttfärssås över".

När man har varit och tränat är det bästa man kan få höra att någon bjuder en på mat. Det där att stå med farligt lågt blodsocker och försöka hacka tomater och steka köttfärs är inte alltid så kul. Dessutom farligt för omgivningen att till exempel försöka göra sig lustig när man står med en Mycket Vass Kniv i handen och darrar av hunger. Fråga Mika.


Alltså fick jag hoppa direkt på cykeln och trampa en liten nedvarvning i lugnt tempo en bit bort. Mitt första besök hos klasskompis E inleddes alltså med att jag gick lös på hennes matrester. Skulle egentligen fota den eminenta portionen pasta bolognese, men ack - det hanns inte med före den var slut. Mina lovord till kocken, hur som helst. Det var jättegott!

En riktigt trevlig kväll hade vi i alla fall, jag och ett par till. Tittade på en lagom IQ-befriad och klyschig tjejfilm och sippade varsitt glas rött. Och åt ungefär ett halvt grönsaksland av morötter och gurka tillsammans. Allihopa uppkurade i typ världens puffigaste säng med en miljon kuddar. Som J så träffande uttryckte sig: "Alltså man blir aldrig besviken när man kommer hit!".

Tack snälla E för att vi fick komma. Och tack för att du med mild beslutsamhet bjöd in mig. Jag är väldigt asocial och har aldrig tillräckligt med motivation och företagsamhet för att själv komma mig utanför den egna dörren. Det var jättetrevligt! Kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar