Dagens program är tentläsning. Jag är sedan tidigare urdålig på detta faktiska pluggande, har alltid varit. Till stor del på grund av att jag aldrig har orkat lära mig. Här ser ni kvinnan som faktiskt gjorde läxor kanske fem gånger under hela gymnasietiden, såvitt jag minns. I Peffan i Vasa hade vi aldrig några tenter, bara fåniga grupparbeten, portfolion och skit, eller inlämningsuppgifter, vilka bestod av flummiga skitrubriker, typ "lärarens roll i den multikulturella klassen", överlag många "lärarens roll i..." många olika situationer. Kunde man flumma ihop några sidor om hur lätt som helst. Till ingen nytta.
I Åbo fick jag för första gången lära mig att plugga till tenter. Svåra sådana, så att man på riktigt fick sitta flera dagar och pränta in saker. Och ha tenter som man faktiskt måste svara någonting konkret på, inte som Peffans leksakstenter med den ena frågan flummigare än den andra. Ja, jag hyser fortfarande en stor avsky till Peffan och dess löjliga så kallade "utbildning", där man först och främst får lägga tiden på dumheter och dessutom bli behandlad som en lågstadieplutt, och knappt sysslar med någonting vettigt på dagarna. Dess smeknamn Klipp-och-klistraskolan gör verkligen skäl för sitt namn, för någon akademisk nivå är det verkligen inte på utbildningen, trots att den hör till ÅA. Sorry nu, men jag har två olika utbildningar att jämföra mellan på samma akademi.
Och nu har jag inte läst till en tent på kanske närmare två år, och är mer än vad som kan kallas ringrostig. Minns knappt hur man läser på engelska längre, än mindre hur man gör för att komma ihåg någonting. Men det jag minns mer än väl är hur man hittar på andra saker att göra. Som att debattera om klasslärarutbildningens kvalitet i det här landet. Bah!
Nå, nu ska jag ta en av tentböckerna i handen och lägga mig på soffan och läsa en stund. Brukar lägga etappmål på 20 sidor framåt i gången. Få se om det lyckas eller om jag måste halvera det såhär i början.
Som nuvarande "peffanit" kan jag nog hålla med dig! Det är helt sjukt hur det går en på nerverna då läraren talar med en som man skulle vara sju år. Helt otroligt! Eller så är det bara helt flummigt och halvt ogreppbart! De första tenterna börjar nästan vecka, så få se om de är likadana som din beskrivning....
SvaraRaderaHur länge gick du där? Har nog konstaterat att skolan verkligen gör skäl för sitt namn!!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJepp, å jumppan var nästan värst, inga namn nämnda, men man skulle sitta på en "sittprick" på golvet i jumppasalen då vi hade teori. Och om man kom för sent räckte det inte med "ursäkta", utan läraren stoppade en och tvingade en att liksom i lågstadiet rabbla "ursäkta att jag kommer för sent" innan man fick sätta sig, jag har själv varit med. Så töntigt! Jag är vuxen och kan be om ursäkt, jag behöver inte skolas i hur man säger som barn.
SvaraRaderaJag gick 2½, nästan 3 år (för mycket) på peffan, och har mycket få positiva saker att säga om undervisningen där. Man tycker ju att pedagogikexperter skulle ge fantastiskt bra föreläsningar, men icke. Mest var det låg- eller högstadiefiilis, tråkigt, enformigt, oklart och överlag väldigt lite take-home-messages, eller aha-upplevelser. Oftast tänkte man bara "vad-fan-var-det-där" när man gick ut ur salen:P
MEN. Så är jag kanske inte rätt person att uttala mig, för jag ville aldrig bli klasslärare, utan var mest i Vasa för att dricka 2 euros öl på Ollis, höhö. Så jag gjorde verkligen inte mitt bästa för att göra bra ifrån mig i skolan heller. Till mitt försvar har jag dock hört väldigt få som faktiskt är nöjda med Peffan, så det kan inte bara vara jag. Bara du håller huvudet kallt och förstår att rensa bort onödigheter och inte lägga onödig tid på alla dumheter de hittar på där så går det säkert bra :)
Haha, jag vet EXAKT vem du menar, utan att behöva nämna några namn ;) Och vi har exakt samma system!
SvaraRaderaDet är faktiskt rätt så märkligt att det är på det här viset då lärarna där ska vara experter inom området. Matteläraren tycker jag att är absolut värst. Hon har rabblat om ental, tiotal och hundratal nu i flera veckor...! Hade du kursen rytm och rörelse? Den är rätt så knäpp.
Men sist och slutligen så är det bara att ta det hela med en klackspark, som tur är ju arbetslivet en helt annan sak! :)
Ah, du har rätt inställning!:) Det man lär sig på skolbänken och det man möter i arbetslivet kan vara mycket vitt skilda saker. Har jag fått erfara nu, fast jag har varit mycket nöjd med de studierna jag bytte till efter PF.
SvaraRaderaRytm och rörelse tror jag inte att jag har haft... Men en kurs som hette... ja, vad hette den nu? Muntlig kommunikation, kanske? När vi låg på rygg på madrasser och "slappnade av", eller blåste fjädrar. Man skulle springa under sin egen påskfjäder och genom att blåsa hålla den svävande. Fråga mig icke vad vi skulle lära oss av det...
Matten minns jag inte så mycket av, förutom att vi fick lära oss hur man gör en MATRIS, med två olika färgers papp och - obs - TUSCHRAM. Det där med TUSCHRAMEN var tydligen oerhört viktigt, för föreläsaren påpekade det många gånger. Tydligen lär sig eleverna inte saker om de inte står skrivna på tvåfärgad PAPPMATRIS och omringas av en TUSCHRAM.
Haha, låter i alla fall nästan som rytm och rörelse.. Man ska bokstavligen springa runt i gympasalen till riktigt töntig musik, och vid ett visst läte leka exempelvis en katt, mamma-pappa-barn, etc...! Typ.
SvaraRaderaTur att du märkte att det inte var din grej! Man ska nog ha skygglappar med siktet inställt på arbetslivet om man ska ha tålamod med allt detta! :)