Ovanan

Jag har en liten ful ovana. Nämligen att jag ofta biter mig i min egen kind, på insidan. Har gjort det ända sedan jag var liten, mamma har nämligen påpekat det redan för typ femton år sedan. Sist jag var till tandläkaren påpekade denna också att jag har väldigt trasiga kinder, frågade om jag själv hade någon aning om denna ovana. Och nog har jag det alltid, men det är bara sådant som sker.

Liksom med många andra ovanor går också kindbitande i perioder. När jag till exempel är stressad blir bitandet värre. Likadant om jag har mycket att göra, sover dåligt eller sådär. Oftast märker jag det här först när jag nästan har tuggat sönder hela munnen. Så sitter man här då, som nu till exempel. Med sårig och öm mun. Aj.

Antar att det är lite samma sak som att peta på finnar, pilla sönder sårskorpor eller det värsta - bita på naglarna. Bita på naglarna är så oerhört äckligt. Det man biter på i munnen är i alla fall redan i munnen i vilket fall som helst. Det som finns under naglarna har ju varit gud-vet-var.

Hur som helst borde jag sluta med kindbitandet. Både för att tandläkaren tycker det, och för att det är så tråkigt att sitta med en svidande käft och såriga kinder. Och för att man ser ut som en idiot när man sitter - utan att själv märka det - och tuggar fast munnen är tom.