Som Ace Ventura skulle ha sagt

Jag gapade ju om nattduksbord här tidigare. Alltså typ för ett år sedan, så jag kan inte förutsätta att någon skulle komma ihåg det. Eller ens ha orkat följa med bloggen så länge. Men anyways. Nattduksbord (nattygsbord, sängbord, vad man väljer att kalla det) var det jag inte hittade någonstans. Inte på kirppisar och ingen annanstans heller. Jag ville inte ha de där läbbiga spånskiveklossarna, och jag ville inte heller lägga hundra euro per bord, vilket de typ kostade om de var i massivt trä.

Lösningen? Pappa! Jag ritade ungefärliga mått åt pappa på en skrynklig lapp, och pappa skred till verket. Egentligen hade jag nöjt mig med att pappa skulle mäta, såga och skruva (för att jag vet hurdana borden skulle ha blivit med mitt improviserande...), och så skulle jag själv ha kunnat slipa och måla. Men guben hade inte riktigt ro att vänta, så en sen afton kom han upptravade till min lägenhet med ett färdigt bord under vardera armen. Palvelu pelaa.

Såhär blev de!

Det som fattades, och som tänkte köpa till i efterhand, var någon form av förvaringssystem. Typ korgar att ha undertill. Om man har sina grejer hur som helst på hyllorna leder det till en oerhörd oreda. Ser slarvigt ut med alla tidningar, telefonladdare, vattenflaskor, hårspännen och skit som samlas i och på nattduksbordet.

Idag gick jag åstad och köpte två korgar, eller snarare lådor, en till vardera bord. Och kolla! Vilken oerhörd precision! Man kunde ju tro att jag har byggt bordet runt lådan. De passade perfekt. LLLike a glove! Sicken tur. Nu är det bara att skyffla ner allehanda pornografi och liknande i lådorna om man skulle få besök av pryda släktingar. Eller något.