Höstrusk i Kokkola. Plåttaket bullrar över huvudet, regnet smattrar på rutan och mörkret ligger kompakt där ute. Det är de här kvällarna det är trevligt att en kompis kommer över på en kaffekopp, med ett enda krav: att ingen hänger en i byxbenet, ingen gråter och ingen slåss. Jag vågade nästan lova att det inte skulle förekomma något sådant här. Kan väl behärska mig. Och så blev det en trevlig kaffestund i soffan i Neristan.
Nu har jag en tent att läsa till. Ja, och en gradu att skriva. Lätt som en maddafakkin plätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar