fredag 14 oktober 2011

RPM

Så! Det var alltså ett nytt pass jag testade på på gymmet idag. Sådär när det gäller att gå på pass så har jag ju annars en ganska bred och varierad taktik. Jag brukar främst köra Bodypump, varvat med ett och annat Bodypumppass. För att variera mig kan jag ibland gå på Bodypump. Och söndagarna - då sätter jag punkt för veckan med en pass Bodypump.


Idag hade man ett nytt Les Millspass på mitt gym. Les Mills är alltså företaget som ligger bakom Body Pumpkonceptet, och nu har man börjat med ett spinningpass som heter RPM. Som antagligen har funnits i åratal på andra ställen, men mitt gym (världens bästa!) är det första att lansera RPM i Kokkola. Jo, så sa instruktören. Och som vip-medlem fick man testa på det idag.

Nu har jag ju vissa åsikter om spinning. Enligt mig är det det absolut tråkigaste man kan sysselsätta sig med, näst efter att titta på Sagan om ringen eller betrakta torkande målarfärg. Har testat spinning några gånger, för att se om det verkligen var så bedrövligt som jag minns - och det är det alltid.

Nu hette det att RPM är en ny form av spinning. Instruktören gjorde reklam för passet redan för flera veckor sedan, uppmanade folk att komma och testa på premiärpasset. Och det gjorde jag alltså nu.

Utlåtandet såhär efter avslutat test. Ack nej, RPM är inte ett dugg roligare än vanlig spinning. Jag höll på att dö tråkdöden efter cirka tretton sekunder. Sedan var det bara en lång och seg väntan på att få fara hevonhelvettiin ur spinningsalen. Man trampar långsamt med tungt motstånd, man spurtar, man springer på pedalerna, man sätter sig ner, man vrider upp motståndet, trampar mera, spurtar... ni fattar. Jag bara fattar inte tjusningen. Jag fattar inte hur någon orkar gå på spinning flera gånger i veckan, så oerhört tråkigt är det. Tiden går så långsamt att man undrar om det inte är något fel på klockan.

Jag är dessutom för långsam för att spinna. Påminns återigen om friidrotten under lågstadietiden, då jag var typ världens långsammaste på alla korta sträckor. Jag är född långsam, mina gener tillåter inte någon som helst explosivitet och snabbhet, inte det minsta. När vi skulle springa till exempel åttahundra till någon uttagning till Stafettkarnevalen gick det mycket bättre. För att inte tala om någon skoltävling i terränglöpning eller på skidor. Sådant kunde jag eventuellt klara bättre, men att starta snabbt och sprinta - det funkar inte med den här kroppen. Däremot skidskyttet, där man gav på i tio kilometer, vilket tävlingssträckan var när jag höll på som junior, med extra tyngd i form av gevär på ryggen, funkade bättre. Även om explosivitet hade varit välkommet då också. Och mycket annat. Intresse, till exempel.

Likadant funkar spinning, jag kommer inte upp i tillräcklig fart. Min maxfart är inte tillräckligt snabb för att jag ska kunna ta ut mig. De enda partierna som funkar är de där med riktigt maxmotstånd, när man ska seeega på lååångsamt i en simulerad backe, och sådana var det alltför lite av. Resultatet är att jag inte kan ta ut mig till max på ett spinning- eller RPM-pass. Känns ingenstans. Annat än i huvudet, där irritationen över att det är så tråkigt gnager.

Men nåja, nu är det testat i alla fall. Nu har jag tammefan testat tillräckligt många gånger för att konstatera att jag inte gillar cykling inomhus. Om man vill utföra någon form av aerob träning så gör i alla fall jag det helst utomhus. Eller någon annanstans som helst så länge det inte är i en spinningsal. Punkt.

2 kommentarer:

  1. Hmm...väl talat!

    Dessutom siir man ju rei på reklambilden at hedee me stor sannolikheit er BS. VEM sku stjäla en SPINNINGCYKEL?! :D

    SvaraRadera
  2. Kan ge ett litet tips om träning som kan förnöja dagen för dig.

    Knäböj

    Benpress

    Enkel benpress

    Leg curls

    Leg extention

    Utfall

    Bara ti hugg i, kräver ingen brådska, o ger garanterat resultat :)

    SvaraRadera