Slappna av lite nu

Jag har en regel som går ut på att jag inte tänker städa om det är fint väder. Städa hinner man göra hela resten av året, när det är sommar bara njuter jag av det som är fint ute. Inne - not so much. Så kan ju var och en dra en parallell mellan hur vädret har varit den senaste tiden och hur det kan tänkas se ut här inne. Ha! Men det ger jag fullständigt blanka fan i. Regeln gäller ändå.

Minns så tydligt den fantastiska sommaren 2011, då man varje dag vaknade upp till strålande sol, och jag knappt ens hade tid att sova på nätterna för att jag ville vara ute hela tiden. Min neristadslägenhet var ett enda inferno av sand, damm och torkande badkläder. Kan inte säga att jag såhär i efterhand känner att jag ångrar att jag inte städade mera den sommaren. Bah. Hade faktiskt viktigare för mig.

Inte heller har jag något behov av att hysteriklippa gräset varannan dag för att det ska föreställa någon slags golfbana. Jag tycker såhär: på sommaren - då njuter vi. Det är man tammefan värd efter en lång höst, vinter och vår. På sommaren är man lite snällare, lite gladare, lite mera harmonisk. Man har mera tid och energi och lust med allt. Då ska man träffa vänner, umgås med familjen, man ska basta och simma och sola och grilla och dricka vin på terrass och ha det bra.

Jag kan bli riktigt nervös på de där millimetergräsmattorna som folk stressar över på somrarna. Att man känner sig tvungen att åka hem från skären för att klippa gräset är så fånigt att det inte är sant. Man bara: "Släpp den där gräsmattan nu. Ta en lonkero på bastutrappan, sitt och spela kort tills det blir sent, vakna upp till måsskrän och sola på en klippa hela dagen. Upprepa samma sak följande kväll. Åk eventuellt upp från skären en sväng för att handla eller hämta posten då och då, men sitt inte på villan och fundera över om gräsmattan är för lång".