Free

Så var det måndag. Jag cyklade iväg till gymmet i ett varmt och skönt Kokkola, och fick ett litet pirr av lycka när man på hemvägen hade kvällssolen i ögonen, det var alldeles ljumma vindar och en gubbe var ute och gick med sin hund i kortärmad skjorta och barfotafötter i sina Crocs. Av hunden och Crocsen blev jag alltså inte lycklig, men av att han inte hade några strumpor och att det var varmt nog att gå i kort ärm. Jag tänker så.

All denna förväntan som vilar i luften! Jag kan knappt hantera det. Någon futtig vecka så är det verkligen sommar, det är ju så att man inte ens kan greppa det. I mitt huvud är det max mars. Och i själva verket är det den allra vackraste vårtiden, det är i mitten av maj. Jag gillar det som fan. Var till en blomsteraffär efter jobbet, deras utomhusdel låg på solsidan av byggnaden, och där gick jag och spanade på färggranna blomster i den gassande solen. Kunde ha gått i bikini! (Men antar att man blir haffad för förargelseväckande beteende om man gör det i en blomsterhandel).

Nå, ikväll drog jag till med ett Bodyattackpass, och idag var det ett extra tungt sådant. Herregud så jag tog ut mig. Och så kom jag på att mina gymskor inte är menade för hoppintervaller och sådant. De är lätta och stumma och platta och har en liten vinge på hälen som ska ge stabilitet så att man kan KÖRA BENBÖJ MED MONSTERTYNGDER RAAAWR.

Så nu tycker jag att jag behöver ett par Bodyattackskor. Det är väl rimligt? Jag skulle allra, allra helst vilja ha de här

 

Mest för att jag har dreglat över dem i flera år för att de är så läckra (behöver inte prompt vara rosa), men också för att jag vill minnas att jag har provat dem en gång och att de var så sköna att man hade kunnat står kvar i dem för evigt. Kan också vara att jag inte alls ha provat dem, men att jag försöker hitta fler argument till varför jag behöver dem. Minns inte så noga. Men nog skulle jag ju vara värd ett futtigt par Nike Free.

Bild:http://www.billigfreerunnorge.com/images/Womens%20Nike%20Free%203.0%20V4%20Pink%20Gray.jpg