Så fel på så många nivåer

Det känns ju helt makabert fel att man förväntas gå och lägga sig på kvällarna. När det är så skönt och härligt och vackert ute att man kunde sitta och tindra med ögonen i trädgården tills gryningstimmarna. Eller kliva i shorts och flipflops och spankulera en sväng och andas in lite gräs- och björkdoft. Kanske sitta en stund nere vid Sundmun och lyssna på vågskvalpet och borra ner en och annan stortå i sanden och spana på en vackert färgad kvällshimmel. Men okejdå, man får väl borsta tänderna, lägga fram kläderna, packa matlådan och lorva till sängs då. Känns ju som ett himla slöseri med resurser, rent ut sagt.

Idag hade jag redan bestämt att skippa pumppipasset framåt kvällskvisten, kände för en löprunda istället så att jag samtidigt skulle få njuta av allt det härliga där ute. Men först lite sol, tänkte jag och sträckte ut mig på en filt i trädgården. Och ser man på, så lämpligt när jag precis var klar med njutandet så gick solen i moln. Och plötsligt kändes det perfekt att cykla iväg och klättra ner i gymkällaren ändå. Vilket jag gjorde, och roligt var det. Såklart.

Sedan har jag hunnit till butiken, storhandla, laga mat både för kvällen och för lunchlådorna, och nu skulle jag bedöma att jag är rätt nöjd. Bara man nu inte skulle vara tvungen att lägga mig.

Den boken gillade jag förresten som barn. Med ekorrungarna som bara busade och sedan fick mutas med godis för att gå och lägga sig. "Du behöver inte smacka" sa den som blev utan. "Vi vet nog att du har en karamell".

Bild: http://b.i.levykauppax.fi/cover/normal/1/14/142042.jpg?book