Finlands soligaste stad!

Jobbgrej i Vasa idag. Jag fick återigen det där lilla flinet på läpparna när bilen rullade förbi busstationen och Halpahallihörnet och vidare förbi torget och Rewellcenter. Tänk att det just nu går omkring hejdlösa mängder av små studerande överallt. Små peffaniter och hankeiter och tekniskapojkar. Som får bo och studera och vara i Vasa, lyckans ostar. Snedda över torget mot Ollis på tisdagskvällarna. Luncha hos Sune Glader på Academill.

Oj, det där vasalivet! Det må så ha varit några onödiga studieår, men i mitt hjärta finns vasatiden alltid kvar. Jag minns först och främst allt som var roligt, alla härliga människor, friheten att komma och gå som man ville. Det var nu inte alltid så hejsan, men jag sa bara att det jag främst minns är allt det härliga, och då ska vi låta det vara så. Nåja, just den friheten ledde till att den här damen mycket sällan valde att gå till just föreläsningarna, men ändå. Med facit i hand var det ju en himla tur det. Att jag la mera tid på att dricka öl med roliga människor och uppleva Vasa än på att delta i övningarna i matematikens didaktik, menar jag. Rent spontant känns det senare rätt tråkigt.

I det här huset har jag bott! I en etta på 40 kvadrat, och det är stort för en studiekämppä för en liten flicka. Det var en hurja mysig lägenhet med kakelugn och grejer. Egen ingång med en mysig liten trappa att sitta på. Centralt låg den och kostade nästan inga pengar alls. Jag fick en liten klump i halsen när jag körde förbi den lilla Villa Villerkullaliknande byggnaden idag. Det var en sällsynt trevligt ställe att bo på. 

Jaja. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Det är både bra och lite vemodigt och ganska hisnande att tänka på. Men nu ska jag lägga av med att vara så förbannat sentimental. Lipsill.