Trevlig lillajul!

Jepp, lillajul idag då. Jag har tillbringat några timmar på stan och köpt två julklappar till. Två och en halv, faktiskt. Träffade på en gammal bekant i en butiksdörr, och hon kommenterade att jag är "tidigt ute". Det är jag också, när jag tänker efter. Har bara ett par kvar nu, och det är bara den första december. Men jag hatar ju att trängas med folk i butiker, så jag försöker se till att få undan det där handlandet medan det ännu är trevligt att gå omkring och shoppa. Det kommer möjligtvis att gå någotsånär nästa helg, men sedan är det kört. Då ska Kronqvist se till att hålla sig borta från butiksvärlden. För hon blir så frustrerad annars. Rentav ARJ.

På tal om ARJ förresten. Hittade en gång ett kort som jag hade ritat till min mor som någon slags ursäkt för en liten sammandrabbning vi hade haft. Kommer ännu ihåg vad det var, det var för att jag inte plockade undan ritpappren efter mig när jag hade ritat klart. Nå, hursomhelst så blev det ett litet gräl, och som försoning så ritade jag med röd tusch en teckning av en mamma som såg arg ut och plockade ihop papper, och så var det lite blommor och ett hjärta. Och texten TILL TETA VAR INTE ARJ. Till Teta, inte till mamma.

Min mamma heter alltså Teta. Och jag har ett minne av att jag och min bror också kallade henne för Teta som små. Båda föräldrarna, Teta och Anders. Inte mamma och pappa.  Undrar varför? Mina föräldrar har dock aldrig vad jag kommer ihåg kallat sig själv för mamma och pappa, vilket eventuellt kan förklara saken. Alltså sådär: "Kom så ska mamma hjälpa", som jag har hört andra föräldrar säga. Eller "Det vet jag inte, det får du fråga pappa". Det hette i så fall "Det får du fråga Anders" . En tid lär jag ha kallat dem för mamma och Anders. Lite taskigt, kan man tycka. Nuförtiden kallar jag dem nog bara för mamma och pappa.

Parentes slut.

Sedan har jag packat in presangerna också. Det är ganska terapeutiskt. Förutsatt att det är fyrkantiga lådor man får paketera, annars blir det snett och vint och fult. Och nu, hörni barn små, nu har tant Maja en hylla i garderoben som är alldeles fullpackad med paket. Så spännande så att jag knappt kan bärga mig! Och då vet jag ändå precis vad som finns i varje paket, och att inget av dem är till mig. Pienet on huvit mullakin.