Dan före dan

Ååå, minns de dehär dan-före-dopparedagskvällarna från när man var liten? Det gör jag. När jag låg i min furusäng i flickrummet med vita och rosa tapeter, stirrade upp i det vita snedtaket och hade ett litet pirr i magen. "Kan jag inte få somna nu så att det snart blir morgon och julafton?". Rummet var julstädat, i fönstret hängde julbelysningen. Jag och min storebror hade rummen intill varandra, och vi turades om med julbelysningen, för det fanns två olika. Vartannat år fick man ha en stjärna och vartannat år en sådan där ljusslinga.

Rummet var julstädat, på skrivbordet brukade det stå någon tomte, anslagstavlan var tömd på papperslappar och hade istället en tygbonad med tomtar på. På nattduksbordet en julduk. Det var viktigt med pynt, julgardiner hade jag i fönstren.

Det var en magisk tid. Jag är så tacksam för att vi har haft så bra jular. Har fortfarande, såklart, men nu tänkte jag främst på barndomens jular. Det finns så många hem där julen är förknippad med trasiga familjeförhållanden och våld och ångest och krossade förväntningar, och jag är så glad att jag inte är uppvuxen i ett sådant.

Och vissa småsaker har liksom etsat sig fast. Som det där att vi satte hyacinter tillsammans. Eller fiilisen då man fick bära upp lådorna med julpynt ur matkällaren och klä granen. När man kände igen pyntet från tidigare år. Vi hade till exempel tre änglar som skulle hänga högst upp i granen. Två vita och en blå. Och så tomtar av piprensare och kottar att hänga på de andra grenarna.

Julpynt, förresten. Jag kommer ihåg att skåpluckorna i köket pryddes med tomteglansbilder till jul. En tomte mitt på varje skåpdörr. Såhär idag fattar jag ju att mamma kanske inte gjorde det för att hon själv tyckte att det var så himla snyggt. Men jag minns att jag som typ sexåring tyckte att de var såååå fiiiiina. Och när tomtarna fästes på dörrarna - då var det jul. Så lite det krävs.

Jag tycker nog om julen. Konstigt hur det kan ändras, det där. För ett par år sedan hade jag helst skippat hela dealen. Det jag inte tycker om är hysterin omkring den, och jag känner inget behov av att hypa hela julgrejen så oerhört från och med början av oktober. Jag vill inte ha sjutton tomtar på varje millimeter av mitt hem. Men jag tycker om att fira vuxenjul, som vi numera gör på Nyströmsbackan. Sitta ner med familjen, äta tillsammans, prata och skratta och ha tid att umgås. Duka fint, tända ljus, klä sig lite snyggare och liksom vara lite högtidliga tillsammans.