Independence Day

Eftersom varken jag, bästa L eller J hade fått någon inbjudan av Sauli i år (lite snålt av honom), fick vi se till att hitta på annat självständighetsprogram. Själv inledde jag kvällen med att sätta mig i bilen och åka en sväng till gravgården med ett ljus i ena fickan och en tändare i den andra. Funderade lite på detta med krig och självständighet och fronten och livet för kvinnfolket hemma på gårdarna under kriget medan jag traskade fram i nästan femton graders kyla över den mörka och alldeles ensliga gravgården. Inte ett endaste knyst hördes, det var så fridfullt att det knappt var sant. Tände ljuset, funderade en stund till och gick sedan tillbaka till bilen.

Kvällen fortsatte med en sväng till Jakobstad, dit jag hade den goda smaken att bjuda in oss. Vi tittade lite på när presidentparet skakade hand och fick kaffe. Kaffe med morot för vissa. Själv stod jag över moroten, men lät mig väl smaka av kaffet.

Vi diskuterade detta med att ge komplimanger och sådär annars snacka schänslor, förresten. Eftersom jag kommenterade att "Det var ju ganska gott kaffe". Varför säger jag att kaffet är ganska gott? Smakade det liksom delvis lite illa? Hur dumt som helst. Det var riktigt gott kaffe, det var det jag menade. Hm. Sist jag hälsade på min bror tyckte vi båda att kaffet luktade lite konstigt, det hade liksom en söt doft, kanske kannan var slarvigt sköljd efter diskningen eller något. Och så kommenterar jag: "Fast det smakar inte lika äckligt som det luktar". Hm. Smidigt.

Som ni kanske märker är klockan strax efter tolv på en fredag och jag sitter här och bloggar. Nej, jag har inte börjat med liveblogg från kliniken, jag är ledig idag. Pidennetty viikonloppu. Få se vad man ska hitta på. Jag tänkte mig lite julklappsshopping och så borde jag ha en kompis på väg hit ikväll. Annars tänkte jag mest ta det piano. Fadamus, ni vet.