En PLÄTTKIOSK

Slutade som vanligt lite tidigare som vi alltid gör på fredagarna, och tog en liten runda i stan. Egentligen är de här korta fredagarna inte alls kortare, för jag fastnar alltid i stan och kommer hem senare än jag skulle ha gjort om jag hade haft en normallång dag. Ibland köper jag dessutom grejer, så jag är både tröttare och fattigare än andra kvällar.

Fast nu är det ju juletider, vilket betyder att man SKA, man FÖRVÄNTAS och man MÅSTE köpa så mycket man hinner och riktigt vältra sig i materialism, ni vet. Så nu kan man med gott samvete gå och svinga bankkortet varje dag om man så vill.

Jag bara skojar. Jag är lika snål och håller lika hårt i mina pengar som vanligt. Men man kan väl få snacka lite. Lite som när jag brukar veva med armarna och orera om fester och hippona och partaj. Jag gör ju typ aldrig någonting och är närmast folkskygg. Mycket snack och lite verkstad, kan man säga.

Hur som helst. När jag svängde kring köpcentret Chydenias hörn, höll jag på att trava rakt in i en - hör på detta - PLÄTTKIOSK. Jo, tydligen finns det en sådan i stan nu. Jaja, om man vill vara fin i kanten så kan man säga att det var ett sådant där Crêperie som sålde crêpes. Men ordet PLÄTTKIOSK bara liksom sades högt inuti mitt huvud, och jag fnissade nästan till för mig själv. PLÄTTKIOSK, hur festligt som helst.

Så gott folk, välkommen till Skinnstan. Här finns allt man behöver och tycker om. Mig till exempel. Och nu också en PLÄTTKIOSK. Ha!